Totalt nio aktiva tillhörande någon av grupperna under Bannister Runnings vingar toppade statistiken i sin åldersklass under 2018 och kan därmed kalla sig bäst i landet.

Anledningen till att vi använder nationsettor och inte sverigeettor är för att en av de aktiva är bäst i Lettland, nämligen vår hinderlöpare Alberts Blajs. Alberts blev ju också lettisk mästare på sträckan. Årsbästat kom i Sollentuna i slutet av juni.

Den andra personen som toppar en seniorstatistik är Andreas Kramer som dominerat svensk 800 m löpning de två senaste åren och som krönte säsongen med EM-silver i Berlin efter att dessutom ha sänkt sitt svenska rekord på sträckan vid Karlstad GP.

K22-klassen innehöll tre olika personer som toppade totalt fem olika sträckor och därmed alla medel/långsträckor. Sara Christiansson toppar 1500 m, 3000 m och 5000 m och dessutom med klara marginaler bakåt. Hon ligger dessutom trea i den klass som Madeleine Björlin-Delmar toppar, nämligen 800 m. Den nordiska juniormästarinnan på hinder, Amélie Svensson har sprungit snabbast på 2000 m och är också den snabbaste på den mer internationella sträckan 3000 m hinder.

Även Vidar Johansson är snabbaste äldre junioren i år på 3000 m hinder. Tiden noterade han i Oordegem en vecka innan Madeleine sprang sitt snabbaste lopp i år just där. Även Gaël De Coninck, som toppar F17-klassen på tre olika sträckor, sprang sitt snabbaste 800 m lopp just där även om hon var i klart bättre form under UEM i Györ där loppet dock var mer taktiska.

800 m är annars en gren där vi har många duktiga och kompletterar K22-ettan och F17-ettan gör Senna Ohlsson som toppar ålderklassen emellan, F19. Då har vi ändå också tvåan och trean i F15-statistiken. Trean där, Sandra Åberg är den sista och yngsta personen som toppar en åldersklass då hon är snabbast i år på 2000 m i F15.

En favoritbild från ISM där både Sandra Åberg (tv) och Olivia Brunbäck (th) fick kliva upp på pallen. Sandra toppar i år F15 2000 m och är trea på 800 m där Olivia är tvåa. Två talangfulla framtidsnamn!

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Alberts Blajs, SS Arkādija, Riga, Lettland
Andreas Kramer, Sävedalens AIK
Sara Christiansson, Sävedalens AIK
Madeleine Björlin-Delmar, IFK Göteborg Friidrott
Amelié Svensson, Sävedalens AIK
Vidar Johansson, Sävedalens AIK
Gaël De Coninck, Sävedalens AIK
Senna Ohlsson, Sävedalens AIK
Sandra Åberg, GKIK

Text: Per Skoog
Foto: Richard Andersson (1), Deca Text & Bild (2,3,4), Per Skoog (5)

När IAAF Continental Cup avgjordes i helgen i Ostrava så ställdes Andreas Kramer mot de tre bästa i världen under 2018. Uppladdningen hade varit allt annat än optimal då Kramer tvingats ställa in två tävlingar inför på grund av sjukdom.

Morgonen inför Finnkampen vaknade Kramer med halsont och på landslagsläkarens inrådan tvingades han avstå tävling senare på dagen där planen var att dubblera 400 m och 800 m. Dagen efter var det halsonda borta, även om han inte var helt frisk i övrigt. Det blev bättre de kommande dagarna men på uppvärmningen inför tävlingen i Zagreb så kände han återigen av det halsonda och beslutet blev att också stå över den tävlingen. Båda tävlingarna hade varit intressant att se vad han hade kunnat göra och hade förmodligen genererat två nya personbästan om sjukdomen aldrig kommit. Jag vidhåller att mycket av framgång beror på att ta rätt beslut – och båda besluten var fullt korrekta, om än tråkiga att behöva ta.

Till lördagens Kontinentalcup, en tävling som bara avgörs vart fjärde år och är en tävling mellan fyra kontinenter så var Kramer dock tillräckligt frisk för att tävla. Det hade hunnit gå 11 dagar sedan han senast gjort något intensivt, det enda vi kunnat göra förutom lätt jogg var stegringslopp två dagar innan på plats i Ostrava. Ändå visste vi att formen hade varit bra innan sjukdomen kom och att Kramer kapacitetsmässigt är bättre än de 1:45.03 han visat två gånger i år. Samtidigt visste vi också att loppet förmodligen skulle bli av taktisk karaktär, och särskilt från vår sida då vi ändå var lite osäkra på hur kroppen skulle svara, framförallt i slutet utav loppet.

Kramer hade bana sju och vi visste att han därmed skulle tvingas ta beslutet in på gemensam bana om var han skulle positionerna sig. En tight start medförde att det egentligen bara fanns en väg att gå och det var framåt. Den som skulle kunna tänkas sätta fart var egentligen bara Korir som var den som mest skulle gynnas av hög fart med sin kapacitet och form. Man tävlar i lag men samtidigt så var världsettan Korir (Kenya) och världstvåan Amos (Botswana) på pappret också största aspiranterna i loppet även om världstrean Clayton Murphy, som i London sprungit på 1:43.12 också fanns i loppet. Korirs världsårsbästa är 1:42.05 med Amos 9 hundradelar bakom.

Korir gjorde dock ingen ansats till att vilja ha fart och ingen annan vågade heller ta den positionen. Jag tror man här också finner en av Kramers nycklar inför framtiden. Många har respekt när man möter Amos, Korir och Murphy och man avvaktar vad de gör istället för att ha en egen plan. Självklart kan den egna planen vara att gå bakifrån men det känns skönt att vi har alternativet att gå från spets. Som nämnt innan har mycket av året bestått av att placera sig i olika positioner för att få den rutinen. I de största loppen så har han sedan gått från spets, helt enkelt för att han där har kunnat välja själv hur han vill springa loppet och kan få ett relativt ostört lopp. Han klarar av att styra loppen därifrån vilket inte alla gör.

Att springa från spets var alltså ett av de scenarion vi pratat om även om det inte varit det vi eftersträvade allra mest den här gången. Om han nådde den positionen (vilket han gjorde på 24.5) så var tanken att bromsa ner tempot. Just för att kunna dra nytta av den positionen han hade. De andra lät honom också kontrollera från spets och inte ens vid 500 m, som ofta brukligt är, kom någon attack. Först upp mot 600 m kom Korir och där följde också Murphy och Amos. Kramer låg i mitten av sista kurvan fyra med en bit upp men höll sedan förvånansvärt bra, med tanken på sjukdomen som varit, sista 100 metrarna. Sista 30 metrarna tappade han något men upp till vinnande Korir fattades till slut bara 0.53.

600 m hade passerats på 1:21.3 ungefär för Kramer med Korir i spets. Då Kramers tid blev 1:47.03 i mål innebar det att han avslutade på 25.7. Det får anses vara rätt gångbart och det hade varit ytterst intressant att se vad han kunnat göra sista 200 metrarna om han fått vara frisk fram till Ostrava. Nu får vi ju inte det men helt klart hade han inte varit 0.53 efter Korir eller 0.26 efter Amos och Murphy vilket han nu var. Mer saknas alltså inte just nu fram till den absoluta världseliten vilket så klart är stärkande att ta med sig när man går in i höstträningen.

Också, trots sjukdomen, så lyckades Kramer hålla undan för alltid starkt avslutande Michal Rozmys som var fyra i Berlin. Det var inget som jag såg som självklart innan gårdagens lopp även om jag hoppades. De fem första låg alltså inom 53 hundradelar medan det sedan var sju tiondelar ner till sexan i loppet, trots att startfältet bestod av flera 1.45-löpare.

Jag kommer säkerligen att skriva någon liten analys av Kramers säsong senare men självfallet är vi otroligt nöjda med årets utfall där EM i Berlin är höjdpunkten. Man hade önskat ett riktigt snabbt lopp men samtidigt har vi under året slagit fast att vi inte är ute efter snabba tider i första hand utan det har fått stå lite undan för att skaffa sig rutin från olika typer av lopp. Med silvermedaljen i bagaget mitt emellan de två regerande världsmästarna skall han förhoppningsvis få chansen att få springa fler större lopp nästa år – jag tänker då självklart på Diamond League.

Nästa år bjuder ju också på en stor utmaning i form av ett sent VM i Doha i månadsskiftet september/oktober. Dessförinnan har han ett Junior-EM på hemmaplan i Gävle, där han är regerande mästare sedan guldet i Bydgoszcz förra året men också möter flera väl meriterade löpare. Faktum är att Kramer i år inte är U23-etta i Europa då Daniel Rowden, tvåa i Bydgoszcz sprungit på 1:44.99 under Londons Diamond League. Dessutom finns Mateusz Borkowski med högt upp som var femma under EM i Berlin och som också fanns med i finalen senast.

Inomhus är det ett inomhus-EM som gäller där Adam Kzczot kommer vara favorit på pappret. Han gjorde ett starkt lopp under EM i Berlin när han vann men vi kan ta med oss från den här säsongen att Kramer faktiskt har slagit honom. Det finns ytterligare aktiva som dessutom kan vara vassa till inomhussäsongen. Det återstår både en viloperiod och därefter en lång träningsperiod innan det är dags men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte redan nu såg fram emot den. Dessutom så både tror och hoppas jag att vi kommer ha ett par andra aktiva med oss till det mästerskapet. Det känns som att vi har flera som kommer vara mogna att kvala in till det mästerskapet och det hade varit fantastiskt kul att få åka dit med ytterligare fler aktiva.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Andreas Kramer, Sävedalens AIK

Text: Per Skoog

Vi fick till slut tre aktiva till start under Finnkampshelgen i Tammerfors efter att Andreas Kramer, som var tänkt att dubblera 400 m och 800 m samma dag, fick kasta in handduken på grund av halsont.

Christiansson upp som U22-trea och nia genom tiderna
Både Sara Christiansson och Vidar Johansson sprang under fredagen och gjorde båda viktiga insatser för Sverige. Sara sprang 5000 m och sprang tillsammans med svenskorna Lisa Havell och Linn Nilsson. Här hade Finland också Alicia Vainio, som Sara spurtslagit på Nordiska U23-mästerskapen och Sandra Eriksson som bor i Sverige och har svensk tränare.

Vainio tog kommandot direkt och drog riktigt fort från start för att sedan lugna ned sig lite. Efter ytterligare något ryck låg tjejerna ihop efter några varv med Vainio som den som stod för farthållningen. Egentligen hände inte så mycket för ens 700 m kvar då Sara fick okej att börja röra sig framåt. Löpningen hade så långt sett väldigt väldigt bra ut och man hade passerat 4000 m på 12.48, d.v.s det var upplagt för att hon skulle slå sitt personliga rekord på 15.52 med en bra avslutning. Och en bra avslutning blev det! Näst sista varvet gick på 70 sekunder trots att det dröjt en bit in på varvet innan det börjat gå fort. Sara ledde fram till 200 m kvar då Linn Nilsson, som vunnit SM på sträckan, passerade henne och knappt 100 m senare kom även Sandra Eriksson förbi. Sandra kunde passera även Linn men Sara fortsatte bra på slutet och kunde precis ta sig förbi Linn med en hundradels marginal och slutade därmed som bästa svenska.
Tiden blev strålande 15:43.63 efter att sista 800 m gått på 2.16! Det är givetvis också en indikation på att Sara har ännu snabbare tider i kroppen redan nu om hon kan avsluta så snabbt. Trots det så går hon upp som fyra i U23-statistiken i år och utav de som får springa U23-EM nästa år så är det bara, inte helt omeriterade Konstanze Klosterhalfen och Alina Reh, båda från Tyskland, som sprungit snabbare. Det är tight där bakom då Sara med sitt personliga rekord med 9 sekunder klättrar från plats 6 till plats 3 på den listan. Sara gick med sitt lopp även in som 9:a i Sverige genom tiderna, något som får anses vara en vass bedrift för en 21-åring och efter vila skall det bli intressant med både terräng och inte minst med förberedelser inför nästa år då U23-EM alltså avgörs i Gävle.

Vass avslutning av Vidar
Vidar Johansson hade en bra start på säsongen med personligt rekord i första lopp på 3000 m hinder i favoritloppet i belgiska Oordegem. Han var kanske i ännu bättre form i mitten av juni där han gjorde ett riktigt bra hinderpass men en vad har krånglat under sommaren och gjort att han en period inte kunde träna för fullt. Det fick till följd att formen gick ned men från början av augusti har både vaden och formen vänt och han avslutade nu säsongen med en klart godkänd kamp mot Finland.

Finländaren Topi Raitanen är en kille som vi legat på läger tillsammans med och som är en riktigt bra kille även på sidan av banan och han har också haft en väldigt fin säsong med bland annat EM-final på hinder. Han var inget att göra åt på förhand så fokus låg på de två andra finnarna som sprungit bra på slutet av säsongen och där den ene slagit ett bra personligt rekord på 5000 m under augusti månad. Vidar kunde smyga med bra långt in vid sargen vilket var planenligt och öppningen i loppet var en bit över 3.00 första 1000 m att jämföra med SM som gick drygt tio sekunder snabbare. Den typen av lopp brukar passa en spurtstark Vidar bra som nu också på det sista varvet kunde gå upp som trea, en position han skulle hålla hela vägen in. Tiden skrevs till 8:56.28 vilket ändå får vara klart godkänt med tanke på den långsamma inledningen. Sommaren har givit viktigt data inför kommande år vilket kommer göra det lättare att få till ett bra upplägg för honom. Givetvis är A och O, liksom för alla andra, att hålla sig friska och hela. Annars funkar det aldrig på det sättet vi vill.

Sara Christiansson skulle på söndagen debutera på 10 000 m. Sara kommer lite mer underifrån och har persat på 1500 m i två lopp i år trots att det har blivit sololopp. Hon har också gått framåt på 800 m med två perslopp där också samtidigt som vi har data på att hon uthållighetsmässigt ligger bättre till än i både våras och förra hösten då hon blev nordisk mästarinna i terränglöpning. 10 000 m var dock något nytt och trots en långsam del på det första varvet så kunde hon springa under 34 minuter redan i första loppet med 33:54.55. Känslan var att hon inte var riktigt lika fräsch som första dagen och här fick hon också ge sig mot Linn Nilsson som hon sprang större delen av loppet tillsammans med. En klart godkänd debut på sträckan ändå även om det nog kommer dröja några år innan det möjligtvis kan bli en favoritsträcka. 1500 m och 5000 m känns som bra fokussträckor så länge där potentialen på 5000 m kan bli väldigt bra i framtiden om alla delar kan fortsätta utvecklas. Inomhus är det 3000 m som gäller, en sträcka som även passar Vidar ypperligt och både Sara och Vidar har sprungit tider på sträckan som är strax över de internationella kvalgränserna till inomhus-EM – de svenska kvalgränserna förväntas komma under hösten.
 
Andreas Kramer skulle vara vår tredje deltagare men tyvärr satte halsont stopp för en mycket intressant dubblering på 400 m och 800 m samma dag – vilket också var tänkt att verka som ett bra pass inför tävling i Zagreb på tisdagen. Vi har haft tanke på att få in ett 400 m lopp under säsongen men det har inte riktigt passat, så när Karin Torneklint frågade om Andreas kunde tänka sig att springa var det enkelt att tacka ja då det passade bra i planeringen också. Andreas halsont var sedan bättre dagen efter och i skrivande stund så sitter vi på planet ner till Zagreb. Hur vida det blir start på tisdag är inte helt bestämt utan det är ett beslut som lär dröja till tisdagen. Andreas har också IAAF Continental Cup som avgörs i Ostrava på lördag innan det är dags att stänga igen butiken för den här säsongen. Vad som än händer så har säsongen, som så klart toppas med EM-silvret i Berlin, varit väldigt bra. Men den riktiga supertiden har han inte fått möjlighet att springa ännu. Hur upplägget på EM-loppet blev med ett sista varv på 51.6 och ändå tangering av hans personbästa visar på det och han har sprungit många lopp på 1.45 vilket är en klar förbättring mot förra året. Han har just nu de sex snabbaste tiderna i Sverige någonsin varav fem av loppen har kommit i år och alltså varit mellan 1:45.03 och 1:45.38.
 
Gaël De Coninck har också haft ett fint år med en medalj på UEM som topp. På 800 m har hon radat upp åtta lopp mellan 2:05.82 och 2:08.20, något som hon lyckades en gång med utomhus 2017 och en gång inomhus 2018 då hon sprang på 2:05.43 och satte nytt svenskt juniorrekord. Under UEM var hon i riktigt bra form och trots 400 m i mitten av loppet i finalen som gick riktigt långsamt så var hon bara 3 tiondelar från sin bästa tid utomhus. Likt Kramer, som vid sitt första JEM 2015 i Eskilstuna, har hon således sprungit snabbare inomhus än utomhus i år men båda två har varit i bättre form än inomhus vid sina utomhusmästerskap där de haft säsongens stora formtopp.

De Coninck fick nu inte springa favoritsträckan 800 m utan placerades på 1500 m under ungdomsfinnkampen. Duktiga finskan Nathalie Blomqvist, som också sprang för Finland i seniorkampen, var klar favorit med både bättre personbästa och en sjunde plats i bagaget från UEM. Gaël hade nog kunnat springa rätt bra på 1500 m i början av säsongen men 800 m har hela tiden varit fokus och det har inte passat att göra något lopp på 1500 m då vi ville tävla mindre i början på säsongen i år än förra året då hon tvingades jaga bra tider för att kunna få välja sträcka på ungdoms-OS men också kvala in på 1500 m som back-up. På det sättet vi spetsar till hennes form så släpper vi en hel del på uthålligheten för att riktigt speeda henne något som fungerar riktigt bra (för skojs skull kan nämnas att Sara Christiansson mer eller mindre är henne totala motsats, mer eller mindre även när hon skall springa fort på 800 m). Även om Gaël efter en lugn vecka efter UEM jobbat med en del grund så blir det inte samma upplägg och fokus som under en höst. Trots det kunde hon springa sin snabbaste säsongsöppning någonsin med 4:32.06. Det syns att det saknas en bra motor just nu men när man har haft sitt fokus på ett mästerskap i början av juli så går det heller inte förvänta sig så mycket annat.

Hennes bästa lopp under helgen kom istället några timmar senare när hon skulle springa sista sträckan för flicklaget på 4x400 m. Trots ett lopp i benen gjorde hon en riktigt grym sträcka där hon växlade i knapp ledning men bara rann ifrån till en solklar seger med fem sekunders marginal. Hennes sträcktid på 55.1 var stafettens klart snabbaste. Hon har, trots att vi inte kör någon form av ”traditionell 400 m träning”, utvecklats fint på den sträckan i år och har en fin och spännande kombination av snabbhet och uthållighet inför framtiden där det väger över till den förstas fördel just nu, men där den andra går att jobba på länge under karriären. Vi jobbar hela tiden med det parallellt vilket jag personligen tror är väldigt viktigt. Man skall minnas att Gaël redan som 15-åring sprang i Sveriges lag på terräng-NM, då tillsammans med Sara Christiansson som hade börjat ta sina första steg mot hennes nuvarande jag. Förhoppningsvis får vi se Gaël på lite terrängbanor nu under hösten!

Gaëls medverkan innebar att det här var sjunde året i rad som vi hade en deltagare med på ungdomsfinnkampen. Rekordet ligger på sex deltagare men de tre senaste åren har vi bara haft en deltagare med per år. Då skall det nämnas att vi i princip inte har haft några aktiva i 99-01 i de årskullarna förutom just Linnea Smalström (2016) och Gaël De Coninck (2017-2018). Annats är det i de årskullarna som kommer nu där vi i alla fall har fått jobba med aktiva mer eller mindre från grunden under ett antal år och där det finns aktiva som absolut har stor potential att springa landskamp.

Text: Per Skoog
Foto: Per Skoog (1) Deca Text & Bild (2,3,4)