Gaël De Coninck sprang det som i dagligt talat kallas för ungdoms-OS och som i år gick i ungerska Györ. Det arrangeras vartannat år för 16-åringar och innehåller inte bara friidrott utan en rad andra idrotter.

På 400 m och längre får deltagarna bara springa en sträcka. Gaël som kvalat in på både 800 m och 1500 m med årets snabbaste svenska tider valde att springa 800 m. Från början skulle det ha varit tre omgångar men semifinalen utgick och försöken avgjordes på semifinaltiden på tisdagen. Gaël sprang ett väldigt kontrollerat lopp som hon styrde från start till mål och vann och vann före en polska. Det andra heatet gick betydligt långsammare och vanns av en lettiska som vann det heatet tämligt enkelt.

Finaldagen bjöd på en ordentlig störtskur knappt två timmar innan start. Det var totalt omöjligt att avgöra grenar under tiden den pågick och arrangören var tvungna att få bort vattnet från banorna så man bestämde sig för att skjuta upp hela programmet en timme. Vid Världsungdomsspelen för en knapp månad sedan hade en liknande sak hänt för Gaël som då hade reagerat på ett väldigt bra sätt. Kanske var hon inte lika positiv denna gången men det är ju lika för alla och den som kan ta sig an ändringen med ett positivt mindset har utan tvivel en fördel.

Gaël påminner, och det är ju faktiskt inte den sämsta personen att bli jämförd med dessa dagar, en ung Andreas Kramer. Båda är väldigt enkla att ha att göra med och båda är oerhört orädda. Vinden var lugn så vi bestämde att Gaël skulle vara offensiv från start. Att göra en helt perfekt final i sitt första mästerskap är dock inte helt enkelt och ärligt talat inget som man bör kräva heller. Gaël var oerhört taggad, kanske lite väl och öppnade första 200 m på 28 låga vilket var lite väl snabbt. Hon skakade ganska snart av sig alla utom polskan som varit tvåa efter henne i försöken. 400 m passerades på 60.3 och flera tjejer hade nu lämnats på behörigt avstånd. Polskan fanns dock i kölvattnet och när tjejerna kom in på upploppet så visade det sig att polskan hade en växel till. Gaël tog dock silvret och det skall sägas att tjejer som sett vassa ut dagen innan nu inte hade en chans. Polskan tog sig vidare kontrollerat på placering dagen innan och har sprungit sex tiondelar snabbare på 400 m så det hade förmodligen inte varit fördelaktigt för Gaël att gjort något annorlunda just detta år.

En 16-åring på sitt första internationella juniormästerskap (eller till och med ungdom) innebär att det finns väldigt mycket att lära och det skall Gaël få tid på sig att göra. Det här är en tjej som kan bli hur bra som helst. Hon har några riktigt vassa egenskaper som gör att jag tror stenhårt på henne i framtiden.
 
Vi hade också några hinderfinalister på JEM som vi ej rapporterat om. Vidar Johansson gjorde på JEM U23 i Bydgoszcz ett strålande försökslopp men till finalen fanns inte riktigt krafterna och han blev tia. Han har dock bara blivit bättre och bättre och det skall bli intressant att se vad han kan hitta på nu i slutet av säsongen. Förra året vid SM i Sollentuna så vann han och är därmed försvarande mästare.

Leo Magnusson tog sig vid JEM U20 i Italien vidare till finalen på sista tid efter en vass spurt i försöken. I det varma Italien (cirka 30 grader) så orkade inte han helt och hållet i finalen och blev till slut tolva. Leo kommer nu att rikta in sig lite mer mot kortare sträckor vilket ska bli spännande då han gjort några banpass med kortare intervaller som har sett riktigt bra ut.

Summeringen för gruppen blev alltså att vi lyckades med konststycket att ha aktiva inkvalade på alla tre mästerskapen vilket är första gången. Dessutom tog de första medaljerna – ett guld på JEM U23 via Andreas Kramer och ett silver på EYOF av Gaël De Coninck. Andreas tog medalj på det äldsta juniormästerskapen men i och med att han är 20 år gammal kommer han få möjlighet att försvara guldet på hemmaplan i Gävle om två år. Gaël tar medalj på det allra yngsta ungdomsmästerskapet.

Totalt kvalade 16 svenska löpare in till mästerskapet och utav dessa levererade vi 5 stycken, eller 31,2 %. Sverige tog fyra medaljer vilket innebär att vi denna gång lade beslag på 50 %.

Gaël De Coninck, Sävedalens AIK
Vidar Johansson, Sävedalens AIK
Leo Magnusson, Sävedalens AIK
Andreas Kramer, Sävedalens AIK

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Senaste tio dagarna har varit rätt skapliga för Andreas Kramer. Men vi tar det från början. Jag kommer här också ge en lite djupare inblick i vad som egentligen har hänt den här sommaren.

Andreas Kramer kom hem från ett månadslångt höghöjdsläger i Flagstaff, USA, i början av maj. Det sista som hände innan hemkomst var att han tävlade och inledde med 1:47.30 på Payton Jordan Invitational. Han gjorde det med bara ett traditionellt banpass i kroppen och genom att planenligt gå mer bakifrån, något som vi pratat om att utveckla. Andreas har sedan han var väldigt ung (nu snackar vi 10-12 år) varit en frontrunner och han gillar det. Snabbheten är också något som vi jobbat på under senaste året och kommer fortsätta jobba på utan att för den sakens skull försaka andra delar.

En krånglande hälsena gjorde dock att vi fick planera om lite. Istället för att börja tävla hemma i Europa i slutet av maj fick han stå vid sidan om banan den 10 juni när Sävedalens AIK, Andreas förening, arrangerade Folksam Challenge Göteborg där Jake Wightman från Storbritannien sprang 1:45.82 och underskred kvalgränsen till VM i London med 8 hundradelar. Där och då kändes både VM och en framskriden placering på JEM en bit bort, även om Andreas hade kommit igång med intervaller på grus och precis gjort sitt andra kvalitetspass.

Hälsenan svarade dock bra, mycket på grund av bra behandling och han hann få några bra pass i benen. Med några dagars varsel så bestämde vi oss för att han skulle springa Bauhausgalan i Stockholm. Upplägget där blev defensivt, vi visste ju inte var han låg, och fokus var också på att om möjligt försöka ta en plats till Lag-EM. Andreas avslutade dock väldigt vasst, 26.95 sista 200 m och gick snabbare än övriga löpare i fältet. 1:47.35 var därmed med mersmak. Plötsligt kändes en framskjuten placering på JEM inte alls lika långt borta och han var ju faktiskt bara 1.45 sekunder från VM-gränsen.

Vi fortsatte att köra på grus. Gruset i Skatås är snabbt och vi har hyfsat uppmätta markeringar. Det gick fort på passen, det märktes och utan tvivel fanns mycket av det som byggts upp under vintern kvar, inklusive den utvecklade snabbheten. Det blev en tredje plats på Lag-EM där han höll bra mot Mark English (som hade VM-kvalat) och Andreas Bube (medaljör på inomhus-EM) på de sista 200 metrarna. Andreas mötte bland annat Bube inomhus på inomhuslandskampen, förvisso en dag där han inte mådde helt okej, men nu var han mycket närmare och gav dessutom Bube en lång sista kurva utan större problem.

Sista tävlingen innan JEM blev Sollentuna GP. Vi pratade om seger och med tanke på blåsten så pratade vi också om att avvakta lite. Han hade ju avslutat bra i de loppen han sprungit. Ingen gick direkt efter haren heller och med en vass avslutning sista 200 m och ett lysande upplopp tog han hand om segern. Här finns också bakgrunden till att Andreas sprang med sådan pondus som han gjorde i JEM-finalen. Hade det här varit året innan så hade han kanske inte haft tryggheten att veta att han också är en vass avslutare. Nu visste han att han kan ha en växel till att lägga in även mot bra motstånd.

Träningen inför JEM gick bra och han gjorde nu några kvalitetspass på bana. Bland annat slängde han iväg en 400-ing på 49.4 mitt i ett pass. Officiellt har Andreas sprungit 49.27 men han hade 47.9 som öppning på en 500-ing i vintras innan JEM så kapaciteten är en helt annan än vad perset säger. Väl på plats i Bydgoszcz var det på bekant mark, nämligen där Andreas sprungit JVM året innan. Han hade i och för sig inte lyckats ta sig till final men väl varit bästa löpare från Europa i det mästerskapet.

I försöken hade Andreas näst bästa tid och mötte den statistiska trean och fyran i hela tävlingen. Även om vi trodde att det fanns chans att gå vidare på tid så ville vi ändå att loppet skulle gå tillräckligt fort. 53.5 hade varit en perfekt öppning sa vi, långsammare än så så är det svårt att avsluta så att det går på 1:47.5, en tid vi trodde skulle räcka till avancemang. Nu gick det snabbare första 400 m, 51.51, något han sen nog skulle ha nytta av inför finalen. Löpningen var ändå avslappnad och fin första varvet utan att trycka på särdeles och han höll bra sista varvet och kunde också hålla undan till heatvinst. Dessutom på ett nytt pers 1:46.93. En nyckel här, även om hälsenan kändes bra, var att det blev en vilodag mellan försök och final. Dagen emellan var Andreas ute och gick och joggade väl någon kilometer.

Finaldagen skulle vinden vara ganska snäll vilket var någon som vi uppskattade. Hans öppning på 51.51 var den klart snabbaste i försöken och har man sett Andreas innan så vet man att han är offensiv. Andreas är trygg i den rollen och har nyttjat den till sin fördel många gånger. I mitt bakhuvud har också funnits att vi skall kunna nyttja det till fullo någon gång. Och nu kändes det som att det var dags. Det kändes också som att det inte fanns någon annan som skulle ha lust att ta ett kommando i loppet. Något som skulle innebära att han inte skulle behöva tokrusa i början för att få positionen i front.

Så blev det också och Andreas kunde kontrollera från spets och det blev lite stökigt bakom. Spanjoren föll. Just att någon skulle ramla fanns inte med i kalkylen men allt annat var precis så som det var tänkt från vårt håll. Några svängde upp utvändigt men ingen av de förmodat svåraste killarna. Ingen gjorde heller ett ordentligt försök att utmana om ledningen så Andreas fortsatte att ha befälet från front. Med 100 m kvar trampade han gasen i botten och rann ifrån det övriga fältet. Daniel Rowden, en kille som gjort samma juniormästerskap som Andreas, avslutade dock riktigt vasst sista 50 m och de här två killarna var nog de som hade renast lopp – Andreas från täten – Rowden från positionen längst bak. Rowden nådde fram, var nog egentligen förbi men reglerna säger att den vars bål som är längst fram vinner och precis som mot Kalle Berglund vid inomhus-SM, i kampen mot Markus Einan vid nordiska juniormästerskapen ifjol eller för den delen mot Oskar Rosenlund i första USM-finalen inomhus som P15 gör Andreas en riktigt bra fällning och vinner med 1 hundradel.

Även om Andreas själv sagt att han inte riktigt trodde att han skulle kunna vinna innan så sprang han loppet för att kunna vinna det. Det hade också varit ett bra sätt att ta en medalj på men siktet var ändå inställt på en så bra placering som möjligt.

Nu var så klart tanken på att försöka hitta en bra tävling. Heusden-Zolder hade tidigare sagt nej och jag började också scanna av med mina kontakter. En B-final vid Monacos Diamond League-tävling var möjlig vilket vi fick reda på på onsdagen, två dagar innan det loppet, men samma dag gav också Heusden klartecken att han får en plats. Beslutet föll på Heusden. Stort tack till Andreas managers (Wessfeldt/Funke/Olsson) för jobbet med att få in Andreas i en bra A-final.

Väl i Heusden var det ganska blåsigt under dagen och med regnmoln över himlen. I callingen så började det ösa ner och även under loppet föll regnet tungt från himlen. Vinden var dock okej och när världens bästa hare, Bram Som, finns på plats så finns inte så mycket att tveka på. Andreas var ju vid det här läget den som hade sämst personbästa i fältet av de internationella löparna men han var ute efter att springa fort. Så när de andra tvekade tryckte han till och tog rygg på Bram. Tempot var cirka 51 sekunder efter 400 m och med 300 m kände sig Andreas stark. Han började svänga ut på höger sida om Bram som samtidigt var på väg ut för att ge plats åt de andra löparna. Han såg att Andreas var på väg och klev inåt i banan igen. In på upploppet så svängde Andreas ut i ledningen men Willy Tarbei, ungdomsvärldsmästare, JVM-tvåa och med ett årsbästa på 1:44.86, d.v.s två sekunder bättre än Andreas när startskottet gick, kom och kunde passera med en halvsekund. Andreas tid 1:45.75 innebar dock VM-kval och den tredje bästa tiden av en svensk någonsin. En dryg sekund snabbare än vad han någonsin sprungit tidigare. Dagen efter fick han klartecken till VM där 800 m tävlingarna inleds med försök den 5 augusti på Olympiastadion i London.

En tävling till var dock inplanerad – nämligen Karlstad GP. En tävling där Andreas satte personbästa förra året och som är speciell på så sätt att jag är ansvarig för att sätta ihop startfältet på medel/lång tillsammans med Johan Engberg som ansvarar för hela galan. Att få 1.46-löpare till de här tävlingarna är inga problem. Det är många som är i Europa och vi måste tacka nej till många. Nu när det finns svenska löpare som ligger runt 1:45-1:47 så kan vi med gott samvete bygga en snabb A-final. Något jag är glad för är att Johan Engberg dessutom gett mig möjlighet att bygga upp en riktigt bra B-final att nyttja för svenskar och nordbor som ej får plats i A-finalen. Förra året var första året, då fick vi inte riktigt den utdelningen jag hoppades på men i år så sprang både en norrman (årsbästa) och en svensk på 1:48.4 och då har den helt fyllt sitt syfte. Dessutom en till svensk för första gången under 1:50. För två år sedan vann man B-finalen i Karlstad på 1:51. Då var det ett stort grap mellan A- och B-final (nästa steg får vara att sprida tävlingen så bra internationellt så vi får till en vassare C-final).

Att få in löpare som springer 1:45.5 eller snabbare är dock inte lika lätt när tävlingen som nu ligger 11 dagar innan ett VM skall inledas. Många har tävlat klart inför och tränar hellre på och några utav de tidigt klara hade problem med att få sitt visum i tid. Jag fick jobba in i det sista och ärligt talat blev fyra av de sex internationella löparna 100 % klara bara några dagar innan tävlingen. Willy Tarbei, den ende jag trodde skulle utmana Andreas till ett svenskt rekord, kom in morgonen efter loppet i Heusden och var en av de sista in i A-finalen.

Något som vi i de loppen jag arrangerar satsat mycket på är farthållningen. På 800 m loppen vill jag helst ha 800 m löpare, sådana som är precis utanför A-finalen brukar vara perfekta och denna gången hade vi förmånen att få Harun Abda, USA, en kille som själv sprungit på 1:46.64 i år, att ställa upp.

Willy Tarbeis management hade önskat 50.5 första 400 m och vi hade en liten förhoppning om att de skulle gå mot den bonus som fanns om man vann på 1:44. Vädret visade sig vara riktigt bra med lite vind och lagom värme i luften. Med den formen som vi visste att Andreas hade så var därför plan B, att om ingen annan gjorde något, att gå efter haren Abda. Så blev det också och Harun öppnade på 50.1 med bara Andreas kloss i rygg. Andreas såg stark ut och vi hade sagt att han skulle gå förbi Harun om han kände att Harun tappade lite tempo. Samtidigt var Harun tillsagd att gå av invändigt så att inte samma lilla trassel som i Heusden skulle inträffa. Andreas gjorde också så att han passerade Abda och han passerade 600 m på 1:16 höga och såg hur stark ut som helst. Han hade skapat en lucka ner till Tarbei som var den som var närmast. In på upploppet bars Andreas fram av Tingvallapublikens jubel, det högsta han någonsin upplevt. Han stumnade lite sista 50 metrarna, knälyftet blev lägre och Tarbei kunde passera för andra gången på 3 dagar men vad gjorde det när klockan stannade på 1:45.13. Nytt svenskt rekord med 32 hundradelar och personligt rekord med 62 hundradelar!

Andreas kände sig innan loppet inte helt fräsch och första varvet, som gick fort, kändes också fort. Trots det håller han riktigt bra i 750 meter och det är tillåtet att stumna lite på slutet när man springer på 1:45 låga. Loppförberedelserna var inte helt som de brukar heller. Eftersom att VM stundar fick han i alla fall köra distans båda dagarna innan – normalt sett har han en vilodag en eller två dagar innan tävling.

Även om den senaste dryga veckan är det största som hänt i Andreas idrottsliv så är han förhoppningsvis bara i början av sin karriär och att det som händer nu hänt var kanske inte helt självklart i början av sommaren med den uppladdning som varit. Andreas lopp i Karlstad såg otroligt bra ut och det är så stor skillnad i löpningen bara för ett år sedan. Samtidigt så känns det som att det finns en hel del utvecklingspotential till och det finns saker att skruva upp. Det viktiga – och det har också varit nyckeln till att han utvecklats år efter år – är att låta saker ta tid. Det är ingen idé att stressa fram något utan nyckeln ligger i kontinuiteten. Som tränare kan jag inte säga exakt hur långt han kan nå. Men jag sätter inga gränser. Inga gränser alls.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Andreas Kramer, Sävedalens AIK

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild (1,2,4), Lisa Bergdahl (3), Richard Andersson (5)

Både Andreas Kramer oc Vidar Johansson avancerade under gårdagen till final vid Junior-EM. Kramer vann sitt försöksheat på nya personbästat 1:46.93 och Vidar tog en av de säkra finalplatserna genom att komma femma i sitt försöksheat på 3000 m hinder. Lisa Bergdahl sprang final över 10 000 m men hade en tung dag på jobbet.

Kramer tog resolut kommandot i sitt försöksheat där trean och fyran statistiskt på mästerskapet. Kramer, som var rankad tia med sitt årsbästa på 1:47.30, fick ledningen och passerade första 400 m på 51.51. Något snabbare än planerat men ändå med avslappnad löpning. Eftersom tempot var så pass snabbt så var fältet ganska utspritt. Kramer höll ledningen in på sista kurvan och in på upploppet så var det Tysklands Kessler som utmanade först. Han lyckades dock inte komma riktigt nära och föll till slut ner som femma och missade finalen. Kramer höll undan och klockan stannade på 1:46.93. Loppet var försökens snabbaste och båda tiderna från heatet gick vidare.

Vidar Johansson sprang i det första försöksheatet där även förhandsfavoriten Yohanes Chiappinelli fanns. Han var den som höll uppe tempot och Vidar fick en fin resa där han låg med i tätgruppen. Förutom italienaren gick också Finlands Topi Raitanen loss. Man var åtta man som gjorde upp om de fem klara platserna till final och Vidar lyckades greja detta på det sista varvet. Tiden 8:46.13 är strax över personbästat och tio sekunder bättre än loppet i Sollentuna. För både Andreas och Vidar har träningen gått bra på slutet och de har sett vassa ut. Det blir spännande finaler att följa.

Lisa Bergdahl gjorde i maj debut på 10 000 m på Slottsskogsvallen i Göteborg och klarade kvalgränsen till JEM. Senaste tiden har tyvärr inte varit helt problemfri. Vissa dagar, exempelvis den i Sollentuna när hon tokpersade på 5000 m har varit bra medan vissa andra dagar har varit sämre. Igår hade hon en tung dag men kämpade sig igenom hela loppet. Alltid tråkigt att inte kunna visa vilken kapacitet man egentligen har men i det stora hela perspektivet så har Lisa tagit ett stort kliv i sin utveckling den här våren och början på sommaren. Ge henne lite mer tid bara så kommer det att komma mer. Nu blev hon 24:a på 37:47.56.

Text: Per Skoog
Foto: Jan Palmqvist, Andreas Kramer, Per Skoog

Idag drar JEM U23 igång för tre av Bannister Runnings medlemmar. Först ut är Andreas Kramer på herrarnas 800 m försök kl. 11:58, följt av Vidar Johansson på försök på 3000 m hinder kl. 15:35 innan Lisa Bergdahl avslutar dagen på damernas final på 10 000 m klockan 19:45.

Under två veckor så avgörs totalt tre mästerskap. Nästa veckan under JEM U20 i Grosseto springer Leo Magnusson 3000 m hinder och Oliver Vedvik 10 000 m. Veckan efter vid European Youth Olympic Festival i Györ så är det Gaël De Conincks tur på 800 m.

Tävlingarna i JEM i Bydgoszcz sänds på TV12/TV4 Sport eller Eurosport. Är man utomlands och landet inte har köpt in några sändningsrättigheter så går det också att se livestream via european-athletics.org.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Vidar Johansson, Sävedalens AIK
Lisa Bergdahl, Sävedalens AIK
Andreas Kramer, Sävedalens AIK
Leo Magnusson, Sävedalens AIK
Oliver Vedvik, Tønsberg FIK, Norge
Gaël De Coninck, Sävedalens AIK

Text: Per Skoog
Foto: Richard Andersson & Deca Text & Bild
Grafik: Madeleine Björlin-Delmar

Under onsdagen så blev Gaël De Coninck uttagen till European Youth Olympic Festival i ungerska Györ. Gaël, som klarat kvalgränsen på både 800 m och 1500 m kommer att springa 800 m i Györ.

Under helgen sprang Gaël Världsungdomsspelen där hon vann och med 56.99 gick upp som sverigeetta även i F16 400 m. Hon toppar därmed 400 m, 800 m och 1500 m i åldersklassen.

I Ungern blir det internationellt jämnårigt motstånd och just nu laddar den unga talangen för fullt. Det blir en tävling innan resan styrs mot Ungern den 22 juli. Gaël kommer att springa 1000 m på Göteborg GP nu på tisdag.


Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Gaël De Coninck, Sävedalens AIK

Text & foto: Per Skoog

Till slut så blev det tre stycken gruppmedlemmar som blev uttagna till sommarens första junior-EM – det för 20-22-åringar i polska Bydgoszcz.

Andreas Kramer var den första som fick klartecken men på tisdagen fick också Vidar Johansson (3000 m hinder) och Lisa Bergdahl (10 000 m) klartecken.
 
Samtliga går in fredagen den 14 juli på arenan i Bydgoszcz. Samtliga representerar Sävedalens AIK.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar.

Text: Per Skoog
Foto: Richard "Myggan" Andersson

Andreas Kramer skrällde rejält när han vann Folksam GP i Sollentuna förra torsdagen. Men inte bara han övertygade utan Malin Strand och Lisa Bergdahl gjorde likaså när de levererade nya personliga rekord på 5000 m och Vidar Johansson gjorde årets bästa hinderlopp.

Kramer sprang A-finalen på 800 m – samma lopp där han förra året sänkte det personliga rekordet till 1:47.74. Nu blev det ett lopp under blåsiga förhållanden där Kramer var snabbast ut planenligt från sitt innerspår men som sedan släppte någon löpare förbi sig. Ingen följde med haren, vilket heller inte var helt oväntat. Till slut tog Ryhardt van Rensburg kommandot och även Andreas Roth kom förbi efter 300 m.

Haren klev av efter 500 m och på bortre lång så tryckte sig Kramer upp i ledning. Med knappt 200 m kvar attackerade Joseph Deng, Australien, som var med på JVM förra året och Kramer var den ende som lyckades följa med bra. In på upploppet spelade Kramer ut sitt kort och kunde tämligen enkelt ta hand om segern. En meriterande sådan för i startfältet fanns två löpare med 1.45 i år, två med 1.46 och ytterligare en som hade bättre årsbästa än Kramer. Ett mycket fint kvitto inför kommande juniormästerskap. Tiden blev för övrigt 1:48.66 men då skall det noteras att sista 200 m var de som gick riktigt fort.

Två som också visade fin form var Malin Strand och Lisa Bergdahl som både satte nya personliga rekord. Malin var den som var mest offensivast utav dem och var faktiskt nära att sätta personligt rekord på 3000 m på vägen. Ett fint flyt visades upp och det var först på sista kilometern som hon inte riktigt orkade hålla uppe steget. 16:58.25 är en kapning av hennes förra PB med drygt sek sekunder.
Lisa Bergdahl krossade sitt eget med 90 sekunder när hon visade fin form och sprang in på 17:05.18. Lisa såg verkligen stark ut loppet igenom och det var kul att hon fick till det så bra på 5000 m

Vidar Johansson sprang 3000 m hinder och levererade årets klart bästa lopp under blåsiga förhållanden. Faktum var att han var den ende i fältet som noterade årsbästa med sina 8:56.86. Det var första gången i år som han kunde leverera i närheten av det vi kan och han har tränat på bra ett tag nu igen efter lite skadestörningar tidigare i vår.

Gaël De Coninck sprang A-final på 800 m och stod för en makalöst tuff öppning när hon öppnade under minuten första 400 m. Upp till 600 m (1:32.5) höll hon bra men sista 100-ingen blev tuff även om hon lyckades ta sig förbi JEM-klare Isabella Andersson som hon hade en kamp med. 2:09.13 innebär att hon inom loppet av en vecka gjort sitt livs tre snabbaste lopp och de har alla varit under blåsiga förhållanden.
Även Madeleine Björlin-Delmar sprang 800 m och hon gjorde det bra. 2:10.48 är ett nytt årsbästa och hon höll bra i 700 m den här gången. Hon är på gång.

Leo Magnusson sprang också i Sollentuna men märktes också av vinden och blev 6:a i C-finalen på 3:59.48. Även Ali Al-Janabi deltog och blev 2:a i D-finalen på 1:57.01.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Andreas Kramer, Sävedalens AIK
Lisa Bergdahl, Sävedalens AIK
Malin Strand, Sävedalens AIK
Vidar Johansson, Sävedalens AIK
Gaël De Coninck, Sävedalens AIK
Madeleine Björlin-Delmar, IFK Göteborg Friidrott
Leo Magnusson, Sävedalens AIK
Ali Al-Janabi, Ullevi FK

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild & Per Skoog