Kramer bara slagen av världens tre bästa

När IAAF Continental Cup avgjordes i helgen i Ostrava så ställdes Andreas Kramer mot de tre bästa i världen under 2018. Uppladdningen hade varit allt annat än optimal då Kramer tvingats ställa in två tävlingar inför på grund av sjukdom.

Morgonen inför Finnkampen vaknade Kramer med halsont och på landslagsläkarens inrådan tvingades han avstå tävling senare på dagen där planen var att dubblera 400 m och 800 m. Dagen efter var det halsonda borta, även om han inte var helt frisk i övrigt. Det blev bättre de kommande dagarna men på uppvärmningen inför tävlingen i Zagreb så kände han återigen av det halsonda och beslutet blev att också stå över den tävlingen. Båda tävlingarna hade varit intressant att se vad han hade kunnat göra och hade förmodligen genererat två nya personbästan om sjukdomen aldrig kommit. Jag vidhåller att mycket av framgång beror på att ta rätt beslut – och båda besluten var fullt korrekta, om än tråkiga att behöva ta.

Till lördagens Kontinentalcup, en tävling som bara avgörs vart fjärde år och är en tävling mellan fyra kontinenter så var Kramer dock tillräckligt frisk för att tävla. Det hade hunnit gå 11 dagar sedan han senast gjort något intensivt, det enda vi kunnat göra förutom lätt jogg var stegringslopp två dagar innan på plats i Ostrava. Ändå visste vi att formen hade varit bra innan sjukdomen kom och att Kramer kapacitetsmässigt är bättre än de 1:45.03 han visat två gånger i år. Samtidigt visste vi också att loppet förmodligen skulle bli av taktisk karaktär, och särskilt från vår sida då vi ändå var lite osäkra på hur kroppen skulle svara, framförallt i slutet utav loppet.

Kramer hade bana sju och vi visste att han därmed skulle tvingas ta beslutet in på gemensam bana om var han skulle positionerna sig. En tight start medförde att det egentligen bara fanns en väg att gå och det var framåt. Den som skulle kunna tänkas sätta fart var egentligen bara Korir som var den som mest skulle gynnas av hög fart med sin kapacitet och form. Man tävlar i lag men samtidigt så var världsettan Korir (Kenya) och världstvåan Amos (Botswana) på pappret också största aspiranterna i loppet även om världstrean Clayton Murphy, som i London sprungit på 1:43.12 också fanns i loppet. Korirs världsårsbästa är 1:42.05 med Amos 9 hundradelar bakom.

Korir gjorde dock ingen ansats till att vilja ha fart och ingen annan vågade heller ta den positionen. Jag tror man här också finner en av Kramers nycklar inför framtiden. Många har respekt när man möter Amos, Korir och Murphy och man avvaktar vad de gör istället för att ha en egen plan. Självklart kan den egna planen vara att gå bakifrån men det känns skönt att vi har alternativet att gå från spets. Som nämnt innan har mycket av året bestått av att placera sig i olika positioner för att få den rutinen. I de största loppen så har han sedan gått från spets, helt enkelt för att han där har kunnat välja själv hur han vill springa loppet och kan få ett relativt ostört lopp. Han klarar av att styra loppen därifrån vilket inte alla gör.

Att springa från spets var alltså ett av de scenarion vi pratat om även om det inte varit det vi eftersträvade allra mest den här gången. Om han nådde den positionen (vilket han gjorde på 24.5) så var tanken att bromsa ner tempot. Just för att kunna dra nytta av den positionen han hade. De andra lät honom också kontrollera från spets och inte ens vid 500 m, som ofta brukligt är, kom någon attack. Först upp mot 600 m kom Korir och där följde också Murphy och Amos. Kramer låg i mitten av sista kurvan fyra med en bit upp men höll sedan förvånansvärt bra, med tanken på sjukdomen som varit, sista 100 metrarna. Sista 30 metrarna tappade han något men upp till vinnande Korir fattades till slut bara 0.53.

600 m hade passerats på 1:21.3 ungefär för Kramer med Korir i spets. Då Kramers tid blev 1:47.03 i mål innebar det att han avslutade på 25.7. Det får anses vara rätt gångbart och det hade varit ytterst intressant att se vad han kunnat göra sista 200 metrarna om han fått vara frisk fram till Ostrava. Nu får vi ju inte det men helt klart hade han inte varit 0.53 efter Korir eller 0.26 efter Amos och Murphy vilket han nu var. Mer saknas alltså inte just nu fram till den absoluta världseliten vilket så klart är stärkande att ta med sig när man går in i höstträningen.

Också, trots sjukdomen, så lyckades Kramer hålla undan för alltid starkt avslutande Michal Rozmys som var fyra i Berlin. Det var inget som jag såg som självklart innan gårdagens lopp även om jag hoppades. De fem första låg alltså inom 53 hundradelar medan det sedan var sju tiondelar ner till sexan i loppet, trots att startfältet bestod av flera 1.45-löpare.

Jag kommer säkerligen att skriva någon liten analys av Kramers säsong senare men självfallet är vi otroligt nöjda med årets utfall där EM i Berlin är höjdpunkten. Man hade önskat ett riktigt snabbt lopp men samtidigt har vi under året slagit fast att vi inte är ute efter snabba tider i första hand utan det har fått stå lite undan för att skaffa sig rutin från olika typer av lopp. Med silvermedaljen i bagaget mitt emellan de två regerande världsmästarna skall han förhoppningsvis få chansen att få springa fler större lopp nästa år – jag tänker då självklart på Diamond League.

Nästa år bjuder ju också på en stor utmaning i form av ett sent VM i Doha i månadsskiftet september/oktober. Dessförinnan har han ett Junior-EM på hemmaplan i Gävle, där han är regerande mästare sedan guldet i Bydgoszcz förra året men också möter flera väl meriterade löpare. Faktum är att Kramer i år inte är U23-etta i Europa då Daniel Rowden, tvåa i Bydgoszcz sprungit på 1:44.99 under Londons Diamond League. Dessutom finns Mateusz Borkowski med högt upp som var femma under EM i Berlin och som också fanns med i finalen senast.

Inomhus är det ett inomhus-EM som gäller där Adam Kzczot kommer vara favorit på pappret. Han gjorde ett starkt lopp under EM i Berlin när han vann men vi kan ta med oss från den här säsongen att Kramer faktiskt har slagit honom. Det finns ytterligare aktiva som dessutom kan vara vassa till inomhussäsongen. Det återstår både en viloperiod och därefter en lång träningsperiod innan det är dags men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte redan nu såg fram emot den. Dessutom så både tror och hoppas jag att vi kommer ha ett par andra aktiva med oss till det mästerskapet. Det känns som att vi har flera som kommer vara mogna att kvala in till det mästerskapet och det hade varit fantastiskt kul att få åka dit med ytterligare fler aktiva.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Andreas Kramer, Sävedalens AIK

Text: Per Skoog