Amélie Svensson inledde guldplockandet i Gävle i helgen med att i en spurtduell vinna 3000 m hinder. Sara Christiansson gjorde samma dubbel som på JSM, sänte sitt personbästa i båda loppet och förbättrade sitt distriktsrekord från helgen innan på 5000 m i K22 med 14 sekunder.

Just Saras 5000 m lopp var kanske den största prestationen av alla under den andra dagen. Finskan Alicia Vainio fick tillskrivas favoritskapet efter att ha sprungit 15:51.94 solo på finska juniormästerskapen – d.v.s. 15 sekunder fortare än Sara gjort exakt samma dag på sista JSM-dagen.

Sara sprang på lördagen 1500 m också tog där ledningen från start och solosprang nya personliga rekordet 4:18.67 med en segermarginal på 7 sekunder. Matchen mot Vainio skulle bli tuffare men med ett lopp i benen och dessutom på pappret snabbare än Vainio plus att Vainio ändå hade 15 sekunder bättre tid så beslutades att hon skulle gå i rygg. Vainio drog fint med 3.14 – 3.11 – 3.11 de första tre kilometrarna och en passering på 9:37 på 3000 m. Hon ville väl att Sara skulle gå upp vid något tillfälle men är det mästerskap så är det mästerskap…

Sara väntade tills det var drygt ett varv kvar innan hon satte in stöten och på det hade Vainio inget att svara på. Sara kunde, ett år innan Gävle skall arrangera U23-JEM spurta i mål som vinnare på de mörkblåa banorna. Det gick så snabbt i slutet, faktum var att Sara låg ganska identiskt med sina passertider från JSM fram till 600 m kvar, att Sara krossade sitt pers och nysatta distriktsrekord i K22 med 14 sekunder eftersom att hon skar mållinjen på 15:52.86. Vainio fick släppa åtta sekunder bara på det sista varvet.

Just i det europeiska perspektivet, dels inför stundande terrängssäong men också JEM nästa år kan konstateras att enda 96:an som är bättre i Europa i år är EM-trean från Berlin och regerande europamästarinnan för seniorer i terräng, Yasemine Can. Bakom henne är det tre tyskor på rad som alla får springa JEM nästa år. Klosterhalfen och Reh är klart före med 15:03 och 15:25 men därefter är det bara åtta sekunder upp till Dattke som har 15:44. Därefter följer regerande hindermästarinnan Anna Emilie Møller och sen är det faktikst Vainio och Christiansson. Mycket kan hända men för Sara, som förra året inte kvalificerade sig för junior-EM så ser det i alla fall fullt rimligt ut i dagens läge att få springa en JEM-final med viss medaljvittring. Finns saker som kan vara mindre motiverande när man gör tränar under mörka höstmånader. Men först väntar ju avslutningen av bansäsongen med SM som nästa etapp.

Samma upplägg gäller för de tidigare årens medaljör på 3000 m hinder, Amélie Svensson. Hon tog nu också precis som Sara en guldmedalj i Gävle efter att ha dragit hela loppet och hamnat i spurtduell med den andra svenskan Elin Brink som hon höll undan för precis. Tiden blev ett par sekunder över hennes årsbästa 10:34.22.

Vi hade också en tredje löpare som sprang landskamp i form av Erik Jälknäs som sprang 1500 m på nordiska U20 mästerskapen i Hvidovre utanför Köpenhamn. I ett taktiskt lopp sprang han på 4:00.51 och blev sjua, bara två sekunder över hans personbästa. Så visst finns alla möjlighet att kunna sänka sitt personbästa i ett snabbare lopp. Det är absolut inte omöjligt att det kommer här i slutskedet av säsongen.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet.

Sara Christiansson, Sävedalens AIK
Amélie Svensson, Sävedalens AIK
Erik Jälknäs, Sävedalens AIK

Text: Per Skoog
Foto: Britt-Marie Wulcan

Sara Christiansson sänkte sitt personliga rekord med hela 30 sekunder när hon tog helgens andra guld på junior-SM. 16:06.89 innebär också att hon underskred ett 36 år gammal distriktsrekord i K22 för Göteborg.

Sara distriktsrekord är gruppens tredje i år. Gaël De Coninck var först ut med att underskrida F17 800 m rekordet när hon sprang 2:05.82 i belgiska Oordegem i början av juni. Andreas Kramer sänkte sitt eget i både män 800 m och M22 800 m när han sänkte sitt svenska rekord vid Karlstad GP. Och nu var det alltså Saras tur att slå rekord.

Hon vann på lördagen 1500 m efter ett sololopp där svåraste konkurrenten Astrid Rosvall, Hässelby SK, hängde med ungefär halva loppet. Sara tappade lite fart på upploppet men sprang ändå klart ifrån och vann med drygt fem sekunder på 4:20.03. Nytt personligt rekord på med drygt tre sekunder.

På 5000 m väntade hon 20 meter för att se om någon annan ville springa på lite i början men då ingen hade de ambitionerna så tog hon resolut hand om täten och gick direkt ifrån löparna bakom.

Hon matade på i ett jämnt tempo. Detta var säsongens andra start på 5000 m efter att hon tvingats bryta i ett varmt Kortrijk för ett par veckor sedan - ett lopp där passertiderna var snabbare än nu. Det loppet lärde oss dock vilket fart Sara bör gå i för att ha kontroll på det hela, och det var vad hon nu gjorde. Perfekt utfört och stark tid att prestera helt solo.

Det har hunnit gå några dagar sedan Andreas Kramer förbättrade sitt svenska rekord på 800 m och sprang i mål som vinnare av ett högklassigt Karlstad GP. Exakt ett år sedan han slog svenskt rekord första gången kunde han förbättra det med 10 hundradelar ner till 1:45.03.

Om vi börjar från början. Loppet i Karlstad är speciellt eftersom att undertecknad sedan ett år tillbaka har ett uppdrag från IF Göta och Johan Engberg att jobba specifikt med medel/lång. Under de senaste tre upplagorna har Kramer gått från att ta en plats i finalen för två år sedan efter att ha åkt ur JVM-semin. Den gången var det egentligen inte tänkt att han skulle springa i Karlstad men Engberg bjöd in honom då vi dessutom fått något återbud precis på just 800 m. Han tackade och tog emot med att slå personbästa med 1:47.24 och bli femma.

Förra året kom han direkt till Karlstad som nybliven JEM-guldmedaljör samt att han tre dagar innan tagit sista chansen att kvala in till VM i London via 1:45.75. I Karlstad fick han med hjälpa av Harun Abda, samma löpare som nu harade i Monaco, chansen att slå det svenska rekordet efter att Harun stått för perfekt farthållning i 550 m.

Till Karlstad kom Kramer nu med två stycken lopp på 1:45.3. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Den här säsongen har inte gått ut på att jaga svenskar rekord utan snarare att göra han bättre och bättre förberedd inför på EM genom att han får erfarnenhet genom att springa på olika sätt. Ibland blir loppen taktiskt så som i Sollentuna och Madrid och ibland blir det bra fart från början.

Karlstad hade ett bra startfält och jag kan som arrangör se ett klart större intresse för 800 m loppet i år mot förra året. Mellan 1.45.6 och 1:46.7 har vi fått säga nej till ungefär 15 personer som tyvärr inte platsat i A-finalen. Vi har behövt säga nej till VM-medaljörer och i något fall (vilket så här i efterhand var berättigat) så har vi fått säga nej till löpare som kom in i Monaco. Vi har få platser till internationella löpare då vi bara har sex banor i Karlstad och därför är vi också noga med vilka som får plats. De flesta har visat bra form inte bara under säsongen utan också senare delen av säsongen.

Bäst på förhand var nu kenyanerna Cornelius Tuwei och Alfred Kipketer. Innan Monaco var Alfred Kipketer världssexa med sina 1:44.28 noterat i Tomblaine. Världslistorna ändrades dock först efter Monaco och sedan efter London. Tuwei sänkte sig från 1:44.91 ner till 1:43.82 i Monaco. Med fanns också Antoine Gakeme som vunnit ett lopp i Spanien i början av jul på 1:45.14 och efter det fått klartecken samt Boris Berian som i Irland, bara sex dagar innan Karlstad, förbättrade sitt årsbästa kraftigt med två sekunder ner till 1:45.72 och efter det lyftes upp från B-finalen till A-finalen. Dessutom Thomas Roth som sprungit på 1:45.75 på Bislett i juni samt svenskarna Kalle Berglund och Andreas Almgren.

Andreas Roth fick uppdraget att sköta farthållningen och 15 min innan start justerades den önskade öppningen på 50.0 som vi fått från Tuweis/Kipketers manager ner till 50.5 av dem själva. Roth öppnade loppet något snabbt och fick inte riktigt med sig kenyanerna upp till 400 m. Kramer hamnade som sexa i fältet. Något längre ner än vad vi önskat med många hade varit offensiva upp till 200 m passeringen. Han fick dock en bra resa lång i in på innerspår. Berian hakade han i någon gång och fick stanna upp för, annars flöt det på bra. Berian var den som tröttnade först där framme och Kramer började på början av bortre lång röra på sig för att passera Berian vilket han också gjorde.  Med 200 m kvar var han på gång men fick förflytta sig i ytterspår. Han passerade först Kipketer och kunde på upploppet svänga ut och passera först Gakeme och därefter Tuwei under ett dånande publikjubel. 600 m passerades på 1:18.2 vilket inte är en jättesnabbt passering. Förra året hade Kramer exempelvis 1:17.0 när han satte svenskt rekord. Men nu kunde han tack vare 26.8 sista 200 m, häva sig under förra årets tid och 1:45.06 som klockan stannade på justerades sedermera ner till 1:45.03.

Med tiden gick Kramer upp som nia i Europa, en tid han bara för någon dryg vecka sedan skulle legat trea med. Utan tvivel är det också rätt tufft i Europa där Saul Ordonez toppar på 1:43.65 och där det, om man på allvar skall utmana om medaljer på EM, krävs att man slår någon av europaettan eller de två senaste världsmästarna det senaste året.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild