Sara Christiansson bronsmedaljös på 5000 m

- - Efter gårdagens brons på 1500 var det på söndagen dags igen, och denna gången på 5000m där Sara Christiansson återigen skulle vara med i toppstriden. Precis som i gårdagens lopp var det en efter en lugn öppning och en snabb avslutning som Sara kunde bärga bronset, och i den rafflande avslutningen var hon endast en hundradel från silvret.

Du såg stark ut idag, hur kändes det?

- Loppet kändes väldigt bra, och jag är nöjd med mitt utförande. Dock är det lite surt att jag var så pass nära silvret, men jag nöjd över att jag avslutar säsongen med två SM medaljer.

Sara placerade sig redan från start långt fram i fältet bakom förhandsfavoriten Meraf Bahta som drog i ett till synes behagligt tempo. Ledarklungan bestod av sex löpare som alla höll ihop ända tills Sara med 5 och ett halvt varv kvar gick upp och höjde tempot, något som snabbt gjorde att flera löpare fick släppa. När Sara gick ut på sista varvet var det bara Batha och Samrawit Mengsteab som kunde följa. Med 200m kvar gick de båda Hällelöparna om men Sara sprang starkt på upploppet och över mållinjen var det målfoto som fick skilja henne och Mengsteab åt. Sista kilometern gick på 2:55 och var ett fint genomförande av taktiken.

Lite extra spänning blev det efter målgång då meddelanden började ramla in om att Sävedalen kanske borde lämna in en protest då Samrawit tvingat ut Sara till bana 3 på upploppet. Även ett flertal löptränare på plats ansåg att det inte gått riktigt till och efter lite övervägande och koll på SVT:s film så lämnade SAIK:s elitansvarige John Persson också in en protest med SVT:s målgång som bevismaterial. Nedanstående bild är tagen av Deca Text & Bild och visar dessutom hur en arm slängdes upp vid målgången. Detta var dock inte något som syns på SVT:s bilder då Samrawith och Sara försvann från bolagets kamerabild då Meraf höll sig på bana 1. Hade det varit kamp om ett guld hade troligtvis juryns utlåtande blivit ett annat men nu valde man att fria Samrawit för hennes sidoförflyttning.

Sara utförde annars taktiken precis som tänkt.

- Planen var att avvakta lite första kilometrarna och sedan göra en successiv tempoökning när det var ca 3000m-2000m kvar. Jag följde planen och utloppet blev ändå som jag hade hoppats/trott dvs att vi bröt oss loss från klungan.

Nu väntar en lugnare period innan hon går in i höstens grundträningsperiod, i jakt på ännu snabbare tider och med fokus på hennes sista JEM i terräng i december.

Text: Arvid Backteman
Foto: Deca Text & Bild