Gaël De Coninck stod för en imponerande insats i onsdags då hon kvalade in till IEM i Torun. 20-åringen slog därmed också sitt eget personbästa på 2:05.43, satt som 17-åring vid ISM i Gävle 2018 då hon nu sprang på 2:04.14.
Vägen mot framgång är som bekant sällan spikrak och så heller ej i det här fallet. Gaël började blomma ut som 15-åring då hon sprang på 2.10 på 800 m och vintern då hon fyllt 16 år tog hon överraskande sin första seniormedalj när hon kom trea på ISM i Växjö på nytt personbästa 2:09.15. Under utomhussäongen tog hon silver på EYOF och sänte personbästat till 2:07.91 i ett klassiskt lopp i Nivelles. Inomhus som 17-åring sprang hon två lopp innan ISM i Gävle med 2:09.02 som bäst innan hon i ett lopp som drogs av nu mera gruppkamraten Hanna Hermansson, blev tvåa på svenska juniorrekordet 2:05.43 i ett lopp där hon överraskade både sig själv och coach. Utomhus tog hon brons på ungdoms-EM men sprang aldrig fortare än sin inomhustid. Efter ett bra läger i Sydafrika blev det dock bara ett lopp inomhus (2:09.87). Tyvärr började lite skadeproblem och det hann bara bli ett lopp utomhus 2019 innan hon planenligt åkte till USA. För att förstå Gaël De Conincks bakgrund än mer rekommenderar jag den som är intresserad att läsa Sara Holmgrens utförliga artikel gjord efter svenska juniorrekordet 2018. Den ger också en bild av Gaël och de planer som fanns då och som nog egentligen alltid funnits om en examen utomlands etc. Covidpandemin förde dock Gaël hem till Sverige och Göteborg igen i mars 2020, där hennes familj och lillasyster bor. I juni meddelade sedan Gaël att hon tagit beslutet att stanna kvar hemma i Göteborg och inte åka tillbaka (hon har dock en hel grejer kvar i USA som förhoppningsvis skall komma hem någon gång) vilket nog överraskade många av oss - men oj så glada vi blev. Inte minst Gaëls vapendragare Madeleine Björlin-Delmar, som också gjort en bra inomhussäsong och satt personliga rekord. De två har i princip tränat alla pass tillsammans senaste året. Det var ändå en lång väg tillbaka, jag skall inte bli mer långrandig än vad jag redan varit men Gaël började visa uthållig form i slutet på augusti och sprang 1500 m för Sävedalens stafettlag på stafett-SM. 4.45 blev det. Vägen tillbaka till 2.05-nivå var således lång (hon hade då ett personbästa på 4.28 på 1500 m) men tendenser hade visats och efter lite vila skulle hon börja en utveckling, framförallt uthållighetsmässigt som gick fort). Sista passet inför SM visade Gaël för första gången den här vintern att hon var tillbaka då hon gjorde kanske sitt livs bästa intervallpass. Nu i efterhand kan vi nog klassa det som det också. SM-finalen blev bra, 2:05.81 och silver i ett lopp där varv 2 gick långsammare än varv 3. Hon skulle få Madeleine som hare på den sista chansen hon hade att kvala. Vid sidan av Hanna Hermansson kanske den bästa pacer du kan få just nu. Men en dålig bit kyckling satte stopp för de planerna och 24 timmar innan fick Saga Provci veta att hon fick det uppdraget istället. Saga, som utvecklasts stort i vinter, fick nu hara på 800 m för första gången. 60.8-61.0 första 400 m var planen, men med tillägget: ”hellre lite för snabbt än för långsamt”. Det blev lite snabbare. 29.9 första 200 m var kanske till och med lite för långsamt men då sprang Saga andra varvet nästan exakt lika snabbt, med passering på 60.0 på 400 m vilket gjorde att farthållningen varit extremt jämn, precis vad man önskar av en pacer i världsklass. Drygt 450 m drog Saga innan Gaël var ensam mot klockan. Med 1:31.9 på 600 m och med fortsatt god fart hade Gaël god marginal och med 100 m kvar var det bara ett par rejält stumma ben som skulle kunna stoppa Gaël från att klara kvalgränsen på 2:05.50. Med 50 m kvar hade hon nästan 10 sekunder på sig så då var det verkligen inget snack och Gaël höll uppe så bra att hon kunde storma in på 2:04.14. Att hon skulle kunna kvala och springa några tiondelar under 2:05.50 var självklart. Men 2:04.14 hade faktiskt ingen av oss väntat just nu. Sagas perfekta pacing (skall man springa 2:04.14 är 60.0 en rätt bra öppning även om den var något snabbare än planerat). Därmed så blir det alltså tio dagars extra tävlande. Något som vi hoppats på men som man kanske inte kunnat räknat med. Det hade inte varit osannolikt att vinterns banpass hade behövts inför sommaren för att då kunna springa fort. Även om Gaël var lite på bana i somras så gjorde hon då inte jättemånga pass där. Tydligen gick det att springa fort redan nu. Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet: Gaël De Coninck, Sävedalens AIK Madeleine Björlin-Delmar, IFK Göteborg Friidrott Hanna Hermansson, Turebergs FK Saga Provci, IFK Göteborg Friidrott Text: Per Skoog Foto: Deca Text & Bild Artwork: Madeleine Björlin-Delmar
0 Comments
Leave a Reply. |
Skribent
Per Skoog skriver om gruppens träning och prestationer på tävlingar. Arkiv
July 2024
Kategorier |