Kapitel 3: Leos olympiska dröm

Text: Per Skoog

Inför varje OS så arrangerar SOK ett Olympic Camp för deras Topp & Talangaktiva plus deras tränare och några till utvalda aktiva. Jag var där med en av mina aktiva som tillhör Topp & Talang och satt med friidrottens sportchef och hade precis gått igenom några utav de aktiva jag trodde skulle ha chans på OS.
 
- Och så har jag en person till. Leo Magnusson. Han kommer att återgå till att köra 3000 m hinder som han inte gjort på ett par år efter sin skada. Vi tror att det kan finnas en liten chans att han bli aktuell så ha honom i tankarna.
 
OS-gränsen för Tokyo hade alltså varit 8:22.00. När vi satt där var Leos personbästa 8:50.55 satt som sjua i U23-EM-finalen i Gävle 2019. Det kunde verka långsökt och tro att han skulle ha en chans då kanske någon tänker men dels hade han haft en bra utesäsongen där han dock inte sprungit hinder och dels så tränar han ju mycket med Vidar som 2021 gjorde resan från 8.47 ner till 8.18. Vidar var då under våren innan utesäsongen började, med en dag kvar tills long listen (en lång lista med namn på personer man tror blir aktuella för OS för att det skall kunna sökas ackreditering m.m), inte ens uppsatt men vi lyckades få med honom och den absolut sista kvaldagen så kvalade han in efter att ha sprungit 8:18.23. Vi fick vänta 1.5 timme på besked innan han fick reda på att hans biljett till Tokyo var klar.

Leo hade överraskat en del, även oss själva egentligen också för han hade nyss återgått till träning från en viloperiod, med att komma trea på den korta banan på terräng-SM. Under sommaren hade han sänkt sitt personbästa på 1500 m ner till 3:39.65. Just 1500 m var också Leos enda seniormerit då han 2021 inomhus med en dryg timme kvar tills deadlinen för inomhus-EM kvalat in på just den sträckan. Därefter följde en skadeperiod under 2021 och 2022 och först 2023 var han ordentligt igång med tävlandet men vi ville inte belasta med hinder för ens tidigast sensommaren, men valde att vänta till 2024.
 
Rankingsystemets intåg och sänkt kvalgräns till 8:15.00 från World Athletics sida underlättar inte för herrar som Leo som behöver slå igenom. I Vidars fall så tog vi fasta på att ha två bra lopp med oss från 2023 som grund inför OS-rankingen eftersom vi vet att ett riktigt bra lopp behöver vi ändå. Jag har skrivit lite om mina tankar kring Vidars säsong här som den intresserade gärna får läsa.
 
Leos resa mot Paris började på allvar den 18 april i Walnut med en femte plats på 8:35.55. Som jämförelse sprang Emil Blomberg i samma lopp på 8:28.11 så utan tvivel var det en bit från Paris för Leos del och inget lopp som på något sätt var i närheten utav att kunna tillgodoräknas på OS-rankingen. Ändå var det så klart ett nytt personbästa med 15 sekunder, ej att förglömma.  För mer inblick i hur OS-rankingen går till så kan man läsa mer här.

Dessutom så var ju 2024 ett EM-år med ett mästerskap tidigt i juni i Rom. Här var kvalgränsen satt till 8:25.00. Här hade tre svenskar inom kvalperioden redan sprungit klart under den. Leo behövde helt enkelt springa fortare både för att EM och OS skulle bli aktuellt.

Väl hemma igen efter tävlingen så rullade träning på bra. Lange Laufnacht i Karlsruhe brukar ligga tidigt på säsongen och här fick Leos en plats i startfältet. I år, ett EM-år, gick den extra tidigt, redan den 11 maj. Tävlingen höll dock hög nivå med bland annat OS-åttan och den då regerande europamästaren Topi Raitanen i startfältet.
Tävlingen fyllde flera funktioner. Dels så behövde Leo börja leverera tider som han kan tillgodoräkna sig inför Paris, dels så behövde han förbättra sitt personbästa för att i sin tur kunna komma in i bättre lopp. Medan Vidar exempelvis hade en planerad säsongsinledning i Marseille (silverstatus d.v.s B-nivå) så var det omöjligt att få in Leo i den typen av lopp. Karlsruhe hade D-klassificering men var en tävling som bjöd på ett startfält som minst motsvarade en C-nivå.

Det såg också onekligen bra ut halvvägs i Karlsruhe med en passering på 4.09 på 1500 m! D.v.s 8:18-fart och Leo låg bland de fyra bästa – 2-3 sekunder före Topi Raitanen. Men efter 1650 m kommer han fel i vattengraven och faller huvudstupa framåt. Loppet fortsätter utan Leo och Topi spurtar till slut hem en andra plats på 8:21.00, det som än idag är hans årsbästa. Det är så klart inte helt lätt att säga var Leo skulle kommit i mål på här men vi tror att han hade fixat en tid någonstans på 8.23-8.25. Många spurtade i mål under EM-gränsen 8.25 och det känns som att i den klungan hade han kunnat avsluta.

Veckan efter är det Nordiska i Malmö. Inte så mycket att orda om. Lite hjälp första två varven sedan lite växeldragning mellan Axel Djurberg och Leo. Leo vinner på 8:41.41. Nej, det är heller inte något som skvallrar om en Parisbiljett. Det är svårt att springa fort och göra det mesta jobbet själv, ändå skulle det visa sig att Leo skulle klara av just det senare på säsongen.

Vi skruvar fram klockan en vecka till IFAM i Belgien. 2018 så frågade jag lite försynt om arrangörerna i Belgien kunde plocka upp en tjej som var placerad i C-finalen till B-finalen då det var hennes säsongsdebut och hon ändå sprungit bra inomhus. Det slutade med att hon fick en plats i A-finalen och sänkte sitt pers med flera sekunder ner till 2:06.88.
2021 var ju som bekant ett covidår och Belgien hade stränga regler på vilka internationella aktiva som fick tävla. Vidar hade under inomhussäsongen kvalat in till IEM i Torun på 3000 m och hans pers på 8.47 visste vi ju så klart att han var klart bättre än. Men i IFAM fick han egentligen inte plats. Arrangörerna var dock väldigt snälla, förstod situationen och gav Vidar en plats men sa att de inte ville lägga in honom på startlistan för än någon timma innan. Vi tackade och tog emot med Vidar levererade 8.24.55, nytt personligt rekord med 23 sekunder och som exakt en månad senare skulle sänkas sex sekunder till när han OS-kvalade genom att springa 8:18.31.

IFAM är väl kanske den tävlingen i Europa som lockar flest personer och trots att tävlingen rankingmässigt sett inte varit så högt (jag tror den var E eller F 2021 men är nu mer C) så kommer folk dit för att springa fort. Det är det närmaste Monaco man kan komma för ”gemene man”, d.v.s det är en tävling där många brukar göra sina livs, till det datumet, bästa lopp. Nu medan arenan i Oordegem renoveras så går den på en större arena i Bryssel, men folk kommer för att springa fort och har den inställningen.

Efter loppet i Karlsruhe visste vi ju att Leos pers på 8:35.55 egentligen inte var så relevant men samtidigt var det ju det som stod i alla listor och den enda tiden som fanns på pränt. Han hade typ 35:e tiden eller någon på morgonen tävlingsdagen och trots försök att få arrangören att låta honom få chansen i A-finalen så fick vi vänta på besked. Medan jag själv var på Bromma flygplats för att flyga hem så gick Leo och kollade om han kunde få en plats i A och han fick slut grönt ljus från arrangören.

Det här loppet var bra men långt ifrån perfekt. Många man i fältet krävdes ju för att vi skulle få en plats men det gjorde också loppet stökigt och bökigt då det var 26 startande. Det här var alltså sista chansen för att om möjligt för Leo att slå sig in i truppen till Rom. Medan mitt plan lyfte från Bromma så gick löparna in på sista kilometern. Leo avslutade bra och fick äntligen sätta ett lite bättre pers, 8:26.08. 1.08 från EM-gränsen. Jag tror att om Sverige bara hade haft tre aktuella löpare så hade han precis tagit sig in på rankingen. Så att det inte blev något EM i Rom var klart men han hade äntligen fått ett anständigt pers vilket förenklar för oss när det gäller att få in honom i tävlingar.

IFAM var en vecka innan Diamond Leauge i Stockholm. En annan tävling som bland annat Vidar kunna ladda för länge och som vi visste skulle bli en bra chans till OS-kval och att komma under 8:15.00.
Vi hade förhoppningar att Leo skulle få en chans på 3000 m hinder också efter sina 8:26.08 men fick besked om att det inte var möjligt att få en plats på hinder men att det gick bra springa 1500 m.
Två dagar innan tävlingen fick vi dock ett okej muntligen att han kommer att få springa. Det var bara att tuta och köra och loppet gick onekligen betydligt fortare för Leo än vad alla andra lopp gjort öppningsmässigt. Leo, som låg sist i klungan, passerade på 2.43 första 1000 m, alltså under OS-kvalfart då övriga svenskar också fick anpassa sig efter internationella löpare och deras öppning. Ingen av svenskarna löste OS-kvalet här även om det för Emil och Simon var nära med 8.16-8.17. Hade loppet öppnats på 2.45-2.46 för deras del så tror jag att det mycket väl hade kunnat gå. Det är så oerhört få chanser i Europa att springa under WA-gräns 8:15.00 eller SOK:s nomineringsgräns 8:15.51. Under säsongen har det varit följande lopp:

Stockholm 2 juni, segertid 8:01.63, gällande världsårsbästa
Marseille 22 maj, segertid 8:12.44
EM-finalen Rom 10 juni, segertid 8.14.01

Utanför Europa är det bara Diamond League Doha (8:07.25), Diamond League Marrakech (8:09.40), tävlingen i Philadelhpia den 29 juni där James Corrigan kvalade i sin sista chans med 8:13.87 där man gjort under WA:s gräns på 8:15.00. Dessutom så sprang Kenneth Rooks 8:15.08 (ej under WA-gränsen med under nomineringsgränsen) i Kaliforinen 11 maj. Sju lopp totalt alltså. Det är del av den här grenens karaktär. Man har inte många chanser att få vara med i de lopp som går tillräckligt fort och i Leos fall så var egentligen Stockholm den enda chansen sett till nivå på lopp.  Man brukar helt  enkelt springa som fortast i ett lopp med draghjälp.

Leo kom under 8:25.00 i Stockholm då han återigen sänkte sitt pers, nu ner till 8:24.91 trots att det för han varit en lite för snabb öppning. Det var alltså första gången han underskred EM-gränsen men en vecka för sent. Han fick här ingen placeringspoäng då han var på 13:e plats. Fortfarande låg Paris en bit bort.

Dagen efter åkte jag och ett blandat gäng ner till Ostia för att förbereda oss för EM i Rom. Leo fick vara kvar på hemmaplan och bygga på med lite träning. Vi försökte få in honom i tävlingen i Nice den 15 juni som brukar vara en bra tävling och fick till slut okej på det. 2021 så var Vidar ytterst nära att komma under 8:22.00 här. Halvvägs in i loppet slocknade dock wavelighten som tävlingen alltid har och när Vidar gick i mål var det på ett nytt pers, 8:22.78, men strax över OS-gränsen. Detta var hans snabbaste lopp 2021.

Fem dagar innan tävlingen den 10 juni var jag och hämtade nya spikskor till Vidar hos Nike headquarter i Rom då de han använt i försöken hade blivit upprivna. Samtidigt pratade jag med Leo om vilket pass han skulle köra ute på Åby. Det skulle blåsa en del men vi kom överens om att han bara skulle köra på. Vi hade följande SMS-konversation efter.

Jag hade en känsla av Leo nog skulle kunna springa rätt bra för passet kändes bra solo och i vind. Startfältet i Nice var passande och med wavelight så visste vi att det skulle kunna bli en bra chans att springa fort. Samtidigt ville vi inte ha en allt för snabb öppning utan tanken var att Leo skulle ligga lite längre bak i startfältet och avsluta bra.

Loppet blev också bra även om man tappade lite mot OS-gränsen 8:15.00 som wavelighten var satt på. Leo gled hela tiden uppåt i fältet. Med ett varv kvar hade han 7.15 och det var klart att det skulle bli ett personligt rekord om han bara höll ihop det bra. Det gjorde han – han pulveriserade resten av fältet sista 300 m och kom i mål på 8:18.23. Han vann med en sekund och hade helt plötsligt gjorde den sjätte snabbaste tiden i Sverige någonsin och nu sänkt sitt personbästa med 32 sekunder från säsongens start!

Några minuter innan start skickade jag följande meddelande till tjejen som hade tagit chansen och persat rejält i Oordegem 2018.

Så visst hade jag det i alla fall lite på känn men ändå var det här loppet en enorm prestation så mycket bättre än allt annat han presterat tidigare

Så här i efterhand kan man notera följande från resultatlistan som såg ut så här:

2. Mostafa El Faid, 29:a på den sista rankinglistan och skall tävla i Paris, vinner tre dagar senare i Bilbao på hans gällande årsbästa 8:18.63.
3. Salaheddine Ben Yazide, fjärde marockan och därför ingen OS-start då bara tre får starta.
4. Phil Norman, springer 8:18.65 på brittiska mästerskapen, 0.15 över britternas gräns. Nekas OS-plats (noterbart att britternas 8:18.50 skall motsvara top-8, hade svenskarna varit britter hade tre stycken skickats).
5. Luc Le Baron, får i Paris chansen i Diamond League en vecka efter kvaltiden gått ut och springer på 8:15.29. Över WA-gränsen men under nomieringsgränsen (notera ovan vad jag skrev om antal lopp som går i OS-kvalfart. Paris är årets bästa lopp än så länge breddmässigt även om Girmas världsårsbästa är satt i Stockholm.
7. Bilal Tabti, slagen med 14 sekunder här men tack vare Sveriges inställning till OS så tar han den näst sista platsen på samma poäng som Topi Raitanen, 1186 poäng. Han skall alltså till Paris.
 
Segern i Nice betyder några saker. Eftersom det är en C-tävling så ger det Leo 50 bonuspoäng för seger och tillsammans med 1175 poäng för tiden så ger tävlingen honom 1225 poäng. En riktigt betydande poäng.

Det är den 15 juni den här kvällen när detta sker och de kommande timmarna behöver en massa beslut tas. Den tävlingen som vi har gjort klart innan SM är tävlingen i Wien den 22 juni, en E-tävling som vi vet att kommer att bli bra och som också har den fördelen att den har wavelight (de flesta av de snabba tävlingarna är gjorda med det eftersom att man använder det på alla Diamond League och WA-gränsen på 8:15.00 är naturligt att sätta wavelighten på).

Alla de tre bästa svenskarna laddar för Paavo Nurmi Games den 21 juni. En A-tävling som både har hög nivå och bra ranking. Vi får dock ganska snabbt svar att de redan har 18 löpare på startlinjen och att de inte har plats för Leo tyvärr (vi hade självfallet varit i kontakt med dem tidigare också). Det finns två stycken C-tävlingar, Bilbao den 21 juni och Liege den 22 juni. Tävlingsarrangören i Bilbao (där alltså tvåan från Nice skall sluta som segrare) säger att de har 26 aktiva i startfältet (han har sett Leos lopp då han levererat pacern till loppet i Nice) och undrar om vi kan vänta till imorgon för att se om det får återbud.
Marc Corstjens som har hand om Liege (stor aktör inom friidrotten med mycket internationella löpare, han hade bland annat marathonrekordhållaren Kevin Kiptum som ju tragiskt omkom tidigare i år svarar) efter midnatt:

Overbooked , yes, but if realy needed, is oke to me. Send him
 
Så blir det till slut. Absolut inte optimalt med så här många lopp på sju dagar skall sägas ut ett coachperspektiv men helt plötsligt har en olympisk dröm kunnat visa sig kanske bli verklighet. Man får inte så många chanser så varför inte försöka ta den?
 
På den här tävlingen, för nu är Leos tid så pass bra så att istället för att ha 35:e tid på listan som inför Oordegem så är hans tid snabbast i respektive startfält. Leo, som var tia på IFAM slår också i de två sista internationella loppen många av dem som där var före honom. Ett bevis på hans kliv de sista veckorna av kvalperioden.

Leo springer på ungefär samma sätt som i Nice och tar soklart hem ytterligare en seger. Loppet här går lite långsammare men avslutningen sista varvet är övertygande. Segertiden i loppet är 8:21.74 och avslutning är på 60.9 sekunder. Segertid och avslutningsvarv är i linje med vad som krävs i globala mästerskap, något som också lyfts till de som sedermera skall göra uttagningen (även SM-loppet är extremt stärkande och likvärdigt vad som krävs i globala internationella mästerskap för att ta sig till final).

Noterbart här är att trean från loppet Ruben Querinjean, distanserad med 1.11 av Leo sista 300 m, slår nytt nationsrekord på 8:22.85. En vecka senare slår han det igen. 8:18.82. Detta gör han på luxemburgska nationsmästerskapet. Jag har inte sett loppet men det finns två personer i startfältet som inte fullföljer och jag tror han fått draghjälp av dessa eller en utav dom. Även i damloppet på på 1500 m är det farthållning (Lovisa Lindh) och det är alltså helt enligt deras regler att plocka in farthållare från andra nationer.
Femman i loppet, Baptiste Fourmont, distanserad med 2.15 av Leo, springer den 7 juli Diamon League i Paris och gör 8:18.91. Alltså killar som inte har en chans mot Leo i en avslutning visar sig ha en kapacitet på 8.15-8.18 ett par veckor senare. I Leos fall så hans lopp bedömt som det sluttiden visar. De som tar ut har inte förmågan att bedöma loppet efter de premisser som finns i flera fall trots att det står i kriterierna att man skall kunna göra sådana avväganden.

Efter loppet i Liege är det alltså bara tre dagar kvar till Wien. Leo har vunnit två race på fyra dagar och närmar sig nu  att komma in på OS-rankingen efter att segern i Liege gett 1209 poäng. Tyvärr sover han dåligt nätterna efter det här loppet och på tävlingsdagen i Wien mår han tyvärr inte helt bra. Vi pratar innan och jag säger att om det inte känns bra så kliv av. Loppet där vi hoppades skulle bli en bra chans att klara 8:15.00 rinner ut i sanden och Leo får kliva av efter 2000 m. Loppet vinns av Mostafa El Faid, alltså samme kille som Leo slagit i Nice. Några dagar innan loppet i Wien har en sjuk Vidar också fått ställa in Paavo Nurmi Games med en dags varsel och även hans back-up race, det i Wien, får vi kastar in handduken till.

SM återstår nu bara. Mycket koll på väderprognosen. Först skall det vara 28 grader. Man lägger loppet under eftermiddagen istället för på kvällen (spelar i detta skede roll för både värme och vind). Till slut blir det dock 22 grader och även om det blåser en del under herrarnas lopp så är det ändå relativt bra förutsättningar en svensk sommardag, om än inte helt optimala och framförallt inte jämförbara med de det är i de loppen där det brukar springas riktigt fort.

Leo lyckas må bättre de kommande dagarna och får in lite träning. Skall man prestera på topp måste kroppen också vara på topp. Speciellt om man skall kunna kvala in till ett OS.

Det blir en del uträkning inför. Jag skriver lite med Lorenzo Nesi om förutsättningarna och läget är ju samma som inför Wien. Leo behöver få upp sin ranking och få ett tredje bra lopp som kompletterar de andra två. Vi räknar ut att över 1210 poäng i snitt krävs för att han skall säkra en plats på rankingen. För det krävs följande:
 
1:a 8:28.31
2:a 8:26.06
3:a 8:23.81

Eftersom Simon Sundström inte är med men Emil Blomberg och Vidar står på startlinjen så vet vi att loppet behöver läggas upp för att springa 8.23 för att säkra en tillräckligt hög poäng.


Men vi stoppar lite här. Två dagar efter Leos sista tuffare pass innan Nice, den 12 juni så kommer följande rapport gjord av Anton Kalén, analytiker på SOK.

 
https://www.svt.se/sport/artikel/sok-olympiska-idrottarna-maste-betala-for-att-tavla

Vi saxar följande:
Undersökningen baseras på svar från 41 olympiska landslag som har omkring 630 aktiva idrottare på landslagsnivå. Resultatet visar att snittpriset för att få tävla för Sverige ligger på nästan 100 000 kronor.
– Generellt sett kan man säga att vi är underfinansierade. Vi har ungefär hälften så mycket pengar till toppidrott som Norge och Danmark. Där finns det större ekonomiskt stöd till de aktiva, säger analytikern Anton Kalén.

Norge och Danmark är länder som inte bara har mer pengar till toppidrott. De skickar också alla sina kvalificerade aktiva till Paris. Där får de chansen att ta plats och tillskansa sig intresse från tänkbara framtida sponsorer. Europachefen för Nike är dansk och utan att gå in på exakt hur han uttryckte sig när jag träffade honom i Monaco så kan jag snällt säga att han inte tycker att ”den svenska linjen” är en bra linje. Den förstör för idrottarna på så många sätt. Å ena sidan så kan SOK konstatera att det saknas pengar och att många aktiva får betala själva. Å andra sidan så stoppas de från att få göra den tävlingen som kanske hjälper dem i att ta nästa steg och skapa sig bättre förutsättningar. Topp-12-nivån, och framförallt så som SOK valt att båda sätta gränser och tolka den, motarbetar alltså idrottarnas möjligheter till en framgångsrik framtid. I flera av fallen så kunde man valt att zooma ut och göra den "samlade bedömning" man brukar prata om och ta ett helt annat beslut i positiv favör för idrottaren om man bara sett till tillgänglig fakta. Där handlar det alltså INTE om ett årsmötesbeslut utan det handlar helt enkelt om var man själva väljer att vara på skalan när det gäller "fälla eller fria". Kanske handlar det om ekonomi vilket man kan läsa om i en del uttalanden. Men jag kan lova att är det några som har pengar att röra sig med och som via en bättre planering kan frigöra resurser så är det Sveriges Olympiska Kommitté. Deras uppgift är följande enligt deras egen hemsida:


SOK:s uppdragSOK:s främsta uppgift är att förbereda och leda det svenska deltagandet i OS med sikte på konkurrenskraftiga OS-trupper.
Baserat på de grundläggande värderingarna i den olympiska rörelsen ska SOK verka för att:

• Skapa fler goda förebilder för unga
• Inspirera fler att utvecklas genom och inom idrott
• Skapa möjlighet att utvecklas oavsett bakgrund, kön och ekonomi
• Sprida de olympiska värderingarna om vänskap, respekt och strävan efter utveckling

Man misslyckas alltså i de flesta hänseenden här och framförallt på punkt 3. Denna historien hade kunnat berättas som om hur en kille kommer tillbaka från motgången och klarar en närmast omöjlig bedrift. Det finns så oerhört mycket tillgänglig fakta som man själva hade kunnat tillskansat sig om man bara hade haft det intresset. Istället så drabbas idrottarna i det här fallet, som redan kämpar otroligt hårt sett till de förusättningarna de har, hårdast.

Fölr Leo har precis gjort åtta tävlingar mot internationellt motstånd inför SM i Uddevalla. Han har betalat för sin resa i samtliga fall. Till åtta av tävlingarna har alltså inte arrangören stått för resan dit. I 2.5 av tävlingarna (han har fått boende på NM via förbundet, en natt i Stockholm på Diamon League och två nätter i Liege) har han fått boende. Det skall tilläggas att det har varit prispengar i både Nice och Liege vilket gjort att han ändå kunnat få tillbaka lite av det han spenderat för att ta sig dit han nu står.
 
Leo har i dagsläget inget skokontrakt. Han har inte varit tillräckligt bra för det tidigare. Genom 8:18.23 bör det nu ändras men hans möjlighet till ett bättre sådant försvåras av att han inte får möjligheten att prestera på OS. Det gör att han tappar både en otroligt bra chans att få visa vad han går för när det gäller skofabrikörer, övriga sponsorer men även när det gäller möjligheter att komma in i bra tävlingar efter OS. Att via dem skaffa sig bättre tider och få springa snabbare lopp. För jag hoppas att jag tydliggjort tidigare i denna text att springa i de snabba loppen är A och O om man skall ta direktgränser till OS eller andra internationella mästerskap så som VM i Tokyo? Träffar man rätt är det en uppåtgående spiral. Sveriges Olympiska Kommitté medverkar alltså i dagsläget till att svenska idrottare får det sämre ställt än sina nordiska grannländer. Om ni har någon annan uppfattning vill jag väldigt gärna ta del av hur ni har kommit fram till det. Jag tycker också, för att verkligen visa på alla sidor i den här debatten, att någon av de som forskar kring dessa frågor på SOK kan räkna ut vad det faktiskt kostar att neka en kvalificerad OS-deltagare sin plats.

I en annan artikel har vi gått igenom chansen att ta sig till en OS-final. Chansen hade inte varit mer än 50 % men rent objektivt så hade den utan tvivel funnits. Speciellt med tanke på de kvalitéter som Leo visat upp. Kvalitéter han skulle visa upp sista helgen och som jag tror hade imponerat på ”de som bestämmer” om deras arbetsgivare hade haft det som obligatoriskt att sista uttagningstävlingen, där skall vi vara på plats och träffa idrottarna. Inte helt orimligt om man har mandat att besluta om det vi tycker är den finaste tävlingen man kan vara med på. Eller i alla fall har tyckt fram till nu i år 2024. Tyvärr tror jag många friidrottarens syn på de Olympiska Spelen håller på att förändras i och med den process det innebär att kvalificera sig.

Nå väl, så här åtta A4-sidor in skall vi tillbaka till SM i Uddevalla. Första kilometern härför Axel Djurberg på 2.50 innan Leo tar över rodret. Att göra 8:15.00/8:15.51 där man drar solo sista två kilometrarna på ett SM i Uddevalla är en uppgift som i princip är omöjlig om man inte har en tydlig överkapacitet. Leo hade ändå visat bra form med två segrar (mot flera blivande OS-löpare) och gjort en resa de sista tävlingarna som bara kan jämföras med Vidars dito 2021.
Att göra 8.23 på ett SM är heller ingenting man bara gör. Vid förra årets SM förde Vidar Johansson fältet efter att Olof Silvander kört första kilometern så pass bra att Simon Sundström kunde ta sista chansen att kvala in till VM i Budapest. Han vann då det loppet på årsbästa 8:22.73. Samma tid som han hade med sig in som årsbästa i VM-försöken där han skulle ta sig till final. Det är ingen skillnad på motståndet på ett VM och OS. Läs gärna mer om VM i Budapest och hur det är det perfekta mästerskapet (att jämföra med) när det gäller att ta korrekta beslut gällande OS i Paris.

Leo tog nu över vid 1000 m och trots att det inte fanns någon wavelight så drar han på jämnt och fint och man passerar på 5.38 på 2000 m. Med två varv kvar känner han att kan vi bara avsluta bra sista varvet så kommer det vara inom den tiden jag behöver göra. Sista varvet laddas på och likt en internationell mästerskapsavslutning så avslutas man på 60.8 sista varvet. Snittet för att springa på 8:15.00 är 66.0 sekunder så 60.8 är en rejäl tempoökning och kan man göra en sådan rejäl tempoökning så pekar det på att loppets sluttid hade kunnat vara något helt annat vid ett galalopp. Tre man är kvar inför sista vattengraven. Vidar faller och tar sig joggandes i mål som trea på en tid han hade vunnit finska mästerskapen på (trots att han tappar 20 sekunder från fallet – bara för att visa på kvaliteten på årets SM-final).

Emil och Leo är jämsides över sista bocken. Leo, som inte vet att Vidar fallit, får en sämre sista passage men lyckas ändå återfå kontrollen och vinner på 8:22.03. Alltså 0.03 över det som vid OS i Tokyo var gränsen. Han drar sista 2000 m. På ett sätt som är väldigt likt fartmässigt så som internationella försöksheat avgörs. Medan jag tar hand om en bedrövad Vidar så flockas imponerade personer runt Leo och gratulerar honom. Jag själv är också imponerad men det finns några som inte är imponerade. Någon gång under helgen eller möjligtvis några dagar senare, när semestern tagit slut så loggar någon in på resultatsidan för SM och konstaterar ”8:22.03? Det var inte direkt imponerande… Det var allt en bit ifrån 8:15.51 och inte var det heller i spannet”. Här ligger tyvärr Sveriges största problem när det gäller olympiska uttagningar, specifikt 2024 . Ja, Leo gjorde bara en tid i spannet. Hade han så här i efterhand kunnat springa snabbare på SM? Ja, så här i efterhand kunde han nog det i och med att han kunde hålla undan en så pass vass spurtare som Emil Blomberg. Hade han där och då kunnat göra under 8.15? Alltså… gör man under 8:15.00 på det sättet så indikerar det under 8:10.00 skulle jag vilja påstå utan tvivel i ett perfekt lopp. Jag vågar inte säga att det hade varit möjligt utan jag nöjer mig med att säga att gör man ett mästerskapslopp på det sättet så indikerar det definitivt kapacitet på topp-12 på ett internationellt mästerskap, baserad på tillgänglig statistik från tidigare mästerskap - samma siffror som man nu tagit fram gränserna på.

A Lennart Julin är en hyfsat väl ansedd analytiker och expert inom friidrott. När jag skickade honom utkastet av artikeln om genomgången av utfallet för Budapest ett par dagar efter uttagningen fick jag följande svar. Han har godkänt att delge hans tankar här:

FRIIDROTT ÄR INTE BARA MATEMATIK!
 
Dvs man måste alltid se vad som ligger "bakom" resultatsiffrorna. Framförallt spelar ju vädret in kraftigt (vind, regn, kyla). Men i synnerhet på medel/lång (där man tävlar man-mot-man på samma yta) handlar också mycket om sammanhanget och tävlingens karaktär.
 
Att göra en tid när man kommer 8:a/10/12:a efter att ha "åkt med en bit ned i ett tåg" är något helt annat än att göra samma tid som vinnare.
 
Att Leo inom några få dagar vinner två internationella lopp på 8:18/8:21 där på pappret mycket mer meriterade utländska löpare också jagar prestationer som förbättrar deras möjligheter att komma med till OS är något som absolut borde ha vägts in.
 
Och att bara någon vecka senare i kamp med två andra OS-aktuella svenskar ta hem SM-guldet på nytt mästerskapsrekord (8:22) efter att ensam ha dragit sista fem varven en blåsig dag är verkligen något som imponerar stort och tydligt indikerar att den tidsmässiga kapaciteten utvilad i ett hänglopp i vindstilla är klart under både SOK:s och WA:s direktgränser.
 
Att dessa tre vinnarlopp - två internationella plus SM - inte värderas högre än de nominella resultatsiffrorna är för mig fullständigt obegripligt.
 

Lennarts slutsats är glasklar. Men vad vet Lennart?


Text: Per Skoog