Kapitel 2: Det perfekta mästerskapet (att jämföra med)

Text: Per Skoog

Den här texten började skrivas fredag den 5 juli, två dagar efter att vi fått reda på att Svenska Olympiska Kommittén beslutat att skicka 0 (noll) hinderlöpare till OS i Paris 2024. Det kändes som ett mycket märkligt beslut att komma fram till så som hindersäsongen sett ut för svensk del. Därför får detta anses vara ett arbetsdokument för att liknande saker inte skall inträffa när det gäller Los Angeles 2028. Ju mer kunskap man har desto bättre beslut kan man ta. Det är vi som har kunskapen, så det är vi som måste förmedla den till de som är beslutsfattare om idrottarnas framtid. För att inte få åka till ett OS som inkvalad aktiv (med kapacitet att nå topp-12 som kommer att bevisas här) påverkar de här idrottarna.


Friidrott är en komplex idrott att förstå. Även för oss i tränarskrået så har de olika grenarna olika nyanser. När Yannick Tregaro pratar om längd eller tresteg eller Mattias Jons om slägga så inser i alla fall jag att det är väldigt svårt att vara expert på allt och jag tror att de ibland känner likadant när jag börjar gå igång om löpning. Friidrottens grenar är så mångfacetterad vilket gör att den är så stor och populär som den är.

Jag anser mig vara ganska kunnig inom medel/lång och inte allt för okunnig när det gäller 3000 m hinder specifikt efter att ha haft några aktiva som tagit sig upp på internationell nivå. Nu senast med två teoretiskt uttagningsbara löpare till OS i Paris.
 
Jag ska försöka hålla mig så mycket som möjligt till fakta här även om det finns några inslag av eget tyckande avslutningsvis.

När det gäller 3000 m hinder så såg kriterierna ut så här inför OS i Paris.
 
World Athletics kvalgräns: 8:15.00
Nomineringsgräns: 8:15.51
Nomineringsspann: 8:15.52-8:19.12
 
Vi börjar med det mästerskapet som var senast, i Budapest. Det mästerskapet låg då sent i augusti, d.v.s man hade en längre period på sig att notera sitt årsbästa. Rent teoretiskt borde alltså tiderna kunna vara bättre och antal tider i spannet fler eftersom att man har haft mer tid på sig att kvala.

I den slutgiltiga startlistan för mästerskapet var fördelningen så här – eftersom att WA:s kvalgräns (som då för första gången var 8:15.00 efter att tidigare ha varit 8:22.00 fram till VM i Eugene 2022) är nära nomineringsgränsen så använder jag bara nomineringsgränsen. Det är också den nivå som SOK slutgiltigt bedömt att gå efter när man inte tog ut några hinderlöpare till OS i Paris.

Budapest 2023
Nomineringsgränsen: 17 personer (årsbästa på 8:15.51 eller bättre)
Nomineringsspannet: 9 personer (årsbästa på 8:15.52-8:19.12)
Övriga: 13 personer (årsbästa på 8:19.13 eller över)

Noterbart: Alla tre svenskarna var utanför spannet 2023 men vi har för 2024 tre svenskar i spannet. Deras årsbästan in i mästerskapet 2023 var 8:20.01 (Emil Blomberg), 8:22.73 (Simon Sundström), 8:23.01 (Vidar Johansson). Simon Sundström gick till final och slutade på en 15:e plats vilket också kommer att diskuteras nedan.

Källa: https://assets.aws.worldathletics.org/document/64d4e7bd5a1af21c67383081.pdf

Varför pratar vi om Budapest 2023 just nu och varför kan det vara en bra jämförelse?

Jo, för att i år (2024) så har 19 personer klarat nomineringsgränsen internationellt. Vi väntar just nu (denna del är alltså skriven 5 juli bara för att förklara) på den slutgiltiga listan för Paris men vad vi kan konstatera är följande:

Hillary Bor som gjort 8:13.30 kommer inte starta i Paris. Han faller på USA:s uttagningsprocess som förkunnar att du måste vara topp-3 för på mästerskapet. Han föll bokstavligen på en vattengrav, tog sig upp och var på slutvarvet uppe på en OS-plats men orkade inte försvara den sista 300 m och föll ner till en 13:e plats. Världstian är alltså redan borta.

Fransmännen hade fyra personer mellan 8.13 och 8.16 i år och valde att precis som USA köra en så kallad rak uttagning på sin nationsmästerskap sista kvalhelgen. Där blev europatrean och världstolvan Djilali Bedrani fyra. De som får springa i Paris slipper alltså även silvermedaljören från EM i Rom och då kvarstår att det är max 17 stycken kvar på startlinjen i Paris som har klarat nomineringsgränsen när kvaltiden gått ut. Tiderna kan förbättras kommande månaden men vi räknar anmälningstiden utgång för att ha en rättvis jämförelse eftersom att det är då som beslutet om de svenska hinderlöparnas medverkan eller ej är taget. Den matematiskt kunnige har noterat att antalet är samma som vid Budapest ovan, 17 personer.

Jag upprepar bara för att klargöra för det här är intressant. Det statistiska underlaget 2023 (inför Budapest) och 2024 (inför Paris) är identiskt när det gäller antalet personer som sprungit under 8:15.51. 17 personer hade klarat nomineringsgränsen under 2023 inför VM i Budapest. 17 personer har klarat nomineringsgränsen under 2024.

Spannet då? Räknar man att varje nation har max tre personer så får man det till att det teoretiskt sett kan vara 13 personer. Dock vet vi att ”Bedranis plats” togs av Daru så det förkunnar att det är 14 personer från spannet. Det här vet  vi vet just nu.

(Noterar återigen att texten här är skriven den 5 juli – jag har låtit att stå kvar i sitt original och diskuterar det som eventuellt ej stämde nedan i kursiv (det mesta stämde till punkt och pricka).

Jean-Simon Desgagnés är alltså VM-åttan ifjol. Hans personbästa 8:15.58 kom förra året i Budapest i finalen. Trots att han bevisat sig kunna komma åtta i världen har han alltså aldrig klarat nomineringsgränsen i sin karriär och skulle aldrig bli uttagen som svensk. Han gjorde btw sitt bästa lopp i år inom kvalperioden på Stockholm Stadion, 0.99 sekunder före Emil Blomberg. Desgagnés är heller inte den enda som kommit åtta på ett globalt mästerskap de senaste åren som aldrig skulle fått åka och representera sitt land som svensk. Topi Raitanen var åtta på OS i Tokyo men har ett personbästa på 8:16.57 (Monaco 2020).

Nahuel Carabana har slagit nationsrekord i år med 8.16.04. I Rom kom han sjua på 8:21.08 och var 46 hundradelar före Vidar Johansson i mål. Jag kan inte Andorras uttagningsregler men gissar att en sådan liten nation som Andorra inte förvägrar vad som förmodligen är en av deras få OS-aktuella deltagare inom friidrotten en plats. Andorras som hindernation kommer för övrigt benämnas i en annan artikel.

Nicolas Daru var sexa i Rom och vann deras nationella mästerskap. Notera gärna hans ålder. Snubben är 36 år och bättre än någonsin. Han är alltså fyra år äldre än Emil Blomberg, åtta år äldre än Vidar Johansson och tio år äldre än Leo Magnusson och Simon Sundström. Han sticker inte helt ut åldermässigt heller då det också finns en 35-åring på denna listan (Norman) som också är i sitt livs form.

Matthew Wilkinsom var tvåa på amerikanska mästerskapen. Han hade alltså aldrig blivit uttagen som svensk men nu är han ju som tur är amerikan och får en chans i Paris. Det tuffa i USA är att vara topp-3 men sedan räcker det med att vara inne på rankingen. USA hade skickat tre svenskar om det hade varit deras beslut. Det svår i USA är som sagt att du måste vara topp-3 på mästerskapet och vara frisk och i form den dagen. Är du det så får du åka bara du är uttagningsbar. Som nämndes i det första kapitlet så är USA tack vare (eller "trots? " om man ser det med svenska olympiska  ögon) detta bästa friidrottsnationen i världen när det gäller att plocka medaljer.

De snabbaste i världen i år som kommer att nekas plats (om vi bortser fråm amerikanen och fransmannen som föll på deras bestämmelser om topp-3 på mästerskapet) är alltså Sverige. Jag kommenterar inte det mer just nu utan vi går vidare.

Carro har inte rankingen, så han kan ej tas ut. Teoretiskt hade heller inte 8:15.51 räckt för hans ranking utan hade hade behövt 8:15.00 som hade gett en plats. Det är dilemmat med rankingsystemt. Du behöver flera lopp på hög nivå.

Man brukar säga att USA och Storbritannien har de tuffaste uttagningsreglerna i världen med det stämmer inte helt. USA har vi förkunnat hade skickat alla svenskarna eftersom de är inne på rankingen. Britten Phil Norman har blivit nekad att åka då han inte klarade deras B-gräns på 8:18.50. Britterna anser alltså att om man springer tre sekunder långsammare än Sveriges nomineringsgräns så är man värdig olympisk deltagare. Alla de tre bästa svenskarna hade tagits ut om de varit britter vilket en av deras ledare på mästerskapet har bekräftat. Och Storbritannien har top-8-nivå på sina uttagningar. I Storbritannien är det det brittiska förbundet som sätter gränserna och gör uttagningarna. Det är alltså inte deras olympiska kommitté, så som vi fortfarande har det i Sverige.

De två belgarna var bland de som föll i Rom (alla tre belgarna bröt ju försöken på 3000 m hinder vilket fick stor uppståndelse) och ledde även till svenska hinderartiklar). Deras chans för EM har helt varit avhängigt vad andra nationerna beslutar kring deras aktiva. Med dom är det nio personer som är inom spannet. Om Sverige hade tackat ja till tre personer så hade de nog inte kommit upp till en av de 36 platser som finns på hinder då deras ranking när tiden gick ut var 49:e och 50:e. Jag vet inte säkert om de gjort det eftersom sista listan inte är ute.

Så utan svenskarna pratar vi om cirka nio personer max i spannet, kanske färre. Med svenskarna hade det varit tio (då hade inte belgarana varit aktuella så 9 - 2 + 3). 2023 var det alltså nio personer inom spannet och nu hade det då teoretiskt varit en mer om svenskarna tagits ut.  Det här behöver checkas av när den slutgiltiga listan kommer ut men kan vi vara överens till att börja med att med 17 personer under nomineringsgränsen (både 2023 och 2024) och 9 personer (2023) respektive cirka 10 personer (2024) i spannet så är Budapest en bra referens då det gick för bara drygt 10 månader sedan tillbaka i tiden?
 
Bra! Då fortsätter vi!


Tillägg 11 juli 2024: Slutgiltiga listan kom på morgonen söndagen den 7 juli. Totalt är det åtta från spannet - där skall kenyanen Simon Koech adderas 8:18.45A (hög höjd). Han var inte med på listan då han inte var bland de bästa kenyanerna tidsmässigt men hans andra plats på kenyanska olympic trials för han in på denna lista. Ingen av belgarna utan de sex högst på listan på bilden ovan + Koech + Querinjean är de åtta från spannet. Det bekräftar också att Sverige är den första nationen som nekar en person på grund av att man inte anser dem hålla tillräckligt hög nivå. Övriga nationer som plockar bort folk gör det för att de anser ha tre andra lämpliga till start, så som Frankrike, USA och Kenya.

De tre sista in på rankingen (plats 34-36) är Velten Schneider (8:20.94), Bilal Tabti, (8:23.32) Topi Raitanen (8:21.00). De representerar alltså Tyskland, Algeriet och Finland och kommer in på mästerskapet bara på grund av Sveriges tre nej. De tidsmässigt tre snabbaste svenskar, det är värt att upprepas, har alltså 8:16.94 (Emil Blomberg), 8:17.15 (Simon Sundström), 8:18.23 (Leo Magnusson). Totalt är det nu 14 löpare som är sämre än svenskarna på årsbästastatistken som får chans att representera sitt land. Ni som får chansen att tävla på 3000 m hinder på OS i Paris - representera det med stolthet är det enda medskicket jag har! Det var det vi hade tänkt att göra om vi hade fått chansen.



Återigen tillbaka till Budapest. Hur såg det ut bland de som kom topp-12. Till final går normalt 15 personer men denna gång fick en person som föll en extra plats. Men vi fokuserar helt på topp-12 och påminner oss om vad det står i det avtal mellan SOK och SFIF samt det som beskriver det så kallade grundkriteriet:

Uttagen aktiv ska ha uppnått resultat och visat sådan form att hen bedöms kunna
konkurrera om minst tolfte platsen på OS. Grundkriteriet ska uppnås i högsta internationella konkurrens med olympisk räkning, dvs. med beaktande av det antal aktiva per nation som reglerna medger för OS-deltagande.

Vi kan väl bara påminna om att de tre bästa svenskarna i år gjort följande resultat:

8:16.94 Emil Blomberg                                        2 juni 2024     Stockholm Diamond League (DL)
8:17.15 Simon Sundström                               2 juni 2024     Stockholm Diamond League (DL)
8:18.23 Leo Magnusson                                     15 juni 2024  Meeting Nikaia Nice (C)

Om vi fokuserar helhjärtat på de tre som har ett resultat i spannet så lämnar vi just nu Vidar Johansson som har 8:20.87. Det är en separat story som jag tänkte skriva om (kapitel 4).

Noterbart är att Emil Blomberg har gjort sin tid på Diamond League vilket är den högsta internationella konkurrens man kan deltaga i när det gäller vanliga galatävlingar. Simon Sundströms tid är också gjort i högsta internationella konkurrens (upprepar bara de ordet som står i texten ovan om ni tycker att jag låter som ett eko) man kan deltaga i. Leo Magnusson (även Vidar Johansson) var med i samma lopp med Leo som fjärde svensk på 8:24.91 strax bakom Vidar. Var det ett dåligt lopp av Leo? Nej, det var faktiskt personbästa med 1.07 sekunder. Och medan de tre bästa svenskarna åkte till EM, där både Vidar Johansson som nia och Emil Blomberg som tia tog sig till finalen, så var Leo hemma och tränade inför det som skulle bli hans genombrott 13 dagar senare. Läs gärna mer om Leos resa mot Paris i kapitel 3.

Tillägg 18 juli: I en artilkel om Vidar Johansson som jag kommer att skriva om och kommer jag gå igenom ett alternativt sätt att bedöma svenskarnas EM-insatser. Läsvärd för den som vill tillskansa sig mer info om hinder. Speciellt lämplig om man i framtiden skall besluta om uttagningar på 3000 m hinder.

Fakta – hur såg det ut bland finalisterna 2023 i Budapest. Jo, det såg ut så här:

Tiden som står till höger är alltså inte tiden från finalen utan den tid man hade med sig in i tävlingen. Jag påminner om att det är samma statistiska underlag vid anmälningstidens utgång för Tokyo som här. Kom ihåg att både nomineringsgräns och nomineringsspann är baserat på statistik från just dessa mästerskap.

Vi börjar med killarna som ej har den röda markeringen. D.v.s plats 1-7, 9, 11 (och 13 - även om vi egentligen fokuserar på topp-12) är inom den placering man” bedöms kunna konkurrera om minst en tolfte plats på OS”  För kommer man topp-12 så måste man väl ha ansetts kunna konkurrera om en tolfte plats?
 
Tiderna längst till höger är de årsbästan som de gick in med innan tävlingen. Alla som inte är rödmarkerade var alltså bland de 17 som hade sprungit under årets nomineringsgräns – den matematiskt kunnige har räknat ut att 9  stycken av de 17 tog sig in topp-12. Det ger alltså en sannolikhet på 52.9 % att ta sig till final om man har nomineringsgränsen. Nio tog sig som sagt in topp-12. Det innebär att åtta personer inte lyckades med det (47.1 %).

På plats 8-10-12 återfinner vi dock tre personer som ligger inom spannet. Deras årsbästan in var 8.17.40, 8:16.78 och 8:17.14. Jämför dessa tider med Blombergs 8:16.94 och Sundströms 8:17.15. Magnusson 8:18.23 faller en sekund utanför här jämfört med vad dessa hade. Visst kan man finna vissa likheter mellan svenskarnas tider 2024 och 8-10-12:an för 2023? Och det här är alltså vad personerna har haft som årsbästa innan mästerskapet. Tiderna är alltså högst relevanta.

Alltså, för att vara övertydlig även om jag tror att den matematiskt kunnige redan har gjort sin uträkning. Av nio personer inom spannet 2023 så tar sig alltså tre stycken in topp-12. Rent procentuellt är det 33.3 % chans att ta sig in topp-12 om man har presterat inom spannet. Noterbart är att nummer 14 och 15 i finalen (Updikes fick en extra plats på grund av fall och tog sig alltså inte till final av egen kraft) ligger utanför spannet där alltså Sveriges Simon Sundström var den 15:e personen i resultatlistan från finalen. Simon som hade med sig 8:22.73 in till skillnad från hans årsbästa i år på 8:17.14. Hans möjlighet att ta sig till final och utmana om en topp-12-placering borde alltså vara betydligt störra än förra året.

Tre av topp-12, 8:an Jean-Simon Desganges, 10:an  Kenneth Rooks och 12:an Leonard Chemutai hade alltså inte blivit uttagna om det de hade med sig innan mästerskapet när man testar årets svenska uttagningsprinciper på dom. Hade de varit svenskar och skulle tas ut nu så hade de alltså inte blivit uttagna av Sveriges Olympiska Kommitté – trots att de bevisligen var tillräckligt bra för att ta sig in topp-12.  Chemutai kanske hade blivit uttagen på framtidskriteriet. Kanske Desgagnes och Rooks också då de var 24-25 vid mästerskapets start MEN det intressanta är att deras tider var inte under nomineringsgränsen, det var inom spannet och bara sett till det så hade placering 8-10-12 ej ansetts varit värdiga att representera sin nation, eller i vårt fall Sverige, om de hade varit svenskar. Trots det så placerar de sig topp-12-

Tillägg 11 juli 2024: Med tanke på SOK:s neknng av Emilia Lillemo att springa OS, 24 år, kan man tolka det som att 24 år inte är tillräckligt för att räknas som ett framtidsnamn som går på framtidskriteriet så det innebär att så som SOK tolkar framtidskriteriet som hinderlöpare, inte stöttar min teori ovan längre när det gäller åttan Desgagnés och tian Rooks. De hade alltså inte gått på framtidskriteriet.

Oj, vad fel det kan bli? Men…

… spannet då. Är det inte meriterande att göra flera tider i det?

Absolut! Är det något som vi tränare lägger stor vikt vid så är det stabilitet och hög nivå rakt igenom. Att göra fler tider runt eller nära sitt pers är 100 % bra (läs gärna mitt resonemang om Vidars säsong som tangerar de tankarna). Men nu kommer vi till det som är charmen med den här idrotten. Dess mångfald och olikheter mellan de olika grengrupperna (och ibland även inom dem). 

Vi har två duktiga diskuskastare uttagna till Paris. Den utav dom som är uttagen på grundkriteriet är Vanessa Kamga, född 19 november 1998. Hon är den enda av de svenska deltagarna  som blivit uttagen på grundkriteriet utan att ha klarat nomineringgränsen. Hon började tävla den 2 mars och har sedan gjort 19 tävlingar.

De svenska hinderlöparna har gjort 6 stycken (Emil Blomberg), 5 stycken (Simon Sundström), 9 stycken (Leo Magnusson), 5 stycken (Vidar Johansson) tävlingar under samma tid. Det är fullt naturligt. Som diskuskastare kan du tävla oftare. Ja, faktum är att mycket av din träning är den samma som din tävlingsform. Hur ofta du ser en hinderlöpare köra 3000 m hinder på träning? Det händer aldrig!

Innan EM i Rom hade Vanessa tre tävlingar i spannet. Den första kom i hennes nionde tävling för säsongen. I Rom kastade hon sitt längsta kast i finalen för säsongen, sedermera bortdömt på grund av väl kända omständigheter.
Vanessa har tydligt visat att hon kan kasta stabilt och är en kvinna aktuell för OS-final. Men när hon gjort 19 tävlingar för sin egen del så har de fyra hinderlöparna gjort 25 stycken tävlingar tillsammans, ett snitt på 6.25 tävlingar och följdaktligen 33 % cirka av de tävlingar Vanessa gjort. Följdaktligen så kan inte kravet för en hinderlöpare och en diskuskastare på att ha samma antal inom spannet för att vara aktuell för ett OS vara samma? Det är det logiska resonemnget om man har tillräcklig kunskap inom friidrott.

Tillägg 11 juli 2024: Vanessa har efter uttagningen kastat en gång inom spannet (62.92) och sedan kom hennes svenska rekord lördagen den 6 juli på Simon Pettersson tävling Sixarbysimons Kast. Kan tilläggas att ingen av hinderlöparna har tävlat efter uttagningen. Rekordet kom i säsongens 20:e tävling.
 
Vi tar oss vidare.

Vi bör kanske kolla hur det såg ut för de där tre från spannet som tog sig in topp-12 i Budapest. Det om något borde ju i alla fall kunna ge oss lite relevant data, om än ett ganska litet urval, det skall erkännas. Men det är det vi har att gå på just nu och datan är ändå relevant eftersom att förutsättningarna för utttagningskommittén varit så likvärdiga.

För det är i alla fall den närmaste och bästa jämförelsen vi kan göra med tanke på att mästerskapet gick i närtid och att vi har rätt jämförbara data med de som nu kommer att bli uttagna, eller hade kunnat vara uttagna (om Sverige hade skickat ett par stycken).

Så här såg det ut gällande deras antal i spannet:
8:a: Jean-Simon Desgagnés, 1 i spannet
10:a Kenneth Rooks, 2 i spannet
12:a Leonard Chemutai, 1 i spannet

Jaha, så två löpare hade bara en i spannet? Precis som svenskarna nu som inte fick en plats till OS i Paris? Ja, så är det. För VM-åttan Jean-Simon Desgagnés som var åtta och Leonard Chemutai som var tolva hade det alltså inte räckt som svensk!  Kanske möjligtvis Rooks med 2 i spannet hade blivit uttagen eller hade det krävs mer av honom som svensk? Förmodligen fler eller möjligtvis så hade det inte spelat så stor roll eftersom man har varit så fast vid nomineringsgränsen (i en separat artikel diskuterar vi med vilken kvalité som nomineringsgränsen är satt och ja – den här artikeln om något visar att nomineringsgränsen tyvärr är helt inkorrekt satt utan någon förankring i hur den i realiteten slår). För Vanessa krävdes det tre resultat i spannet för att bli uttagen. Det är självklart, med lite kunskap inom området även innan denna analys, att en hinderlöpare inte kan tävla lika mycket och kan anses behöva lika många i spannet. Antalet resultat man behöver i sin world ranking är om något ett tecken på det.

Detta visar alltså tydligt att 1 lopp i spannet är fullt tillräckligt för att faktiskt visa kapacitet på att komma topp-12, för de här tre har ju bevisligen visat att det går när omständigheterna är likvärdiga de nu inför Paris. Allt kommer falla tillbaka till hur man tolkar den här texten som vi går tillbaka till:


Uttagen aktiv ska ha uppnått resultat och visat sådan form att hen bedöms kunna konkurrera om minst tolfte platsen på OS. Grundkriteriet ska uppnås i högsta internationella konkurrens med olympisk räkning, dvs. med beaktande av det antal aktiva per nation som reglerna medger för OS-deltagande.

Vad innebär det att konkurrera om plats 12? För att helt förstå nomineringsgränsen kan det vara bra att se hur den är bestämd. Den gräns som varit helt avgörande nu i nästan alla uttagningar till OS i Paris.

Nomineringsgränsen sägs vara baserad på OS 2016, OS 2021, VM 2022 och VM 2023 och vad placering 10-14 haft för årsbästan in. Man har kommt fram till ett snitt. För att enklast mögligast förklara den så tänker vi oss att den bara är baserad på ett mästerskap.

10                          8:13.51 (2.00 sekunder under)
11                          8:14.51 (1.00 sekunder under)
12                          8:15.51 (0.00)
13                          8:16.51 (1.00 sekunder över)
14                          8:17.51 (2.00 sekunder över)

Detta ger då ett snitt på 8:15.51, d.v.s resultatet i mitten. I realiteten så utdelas inte platserna så strikt efter vad de presterat innan även om ju bättre tid, generellt ökar sannolikheten att du får en högre placering. Samtidigt, ju färre chanser du har att göra resultat som berättigar dig en plats till mästerskapet, desto mer påverkas du utav väder, vind, motstånd, farthållning och till och med rena och skära tillfälligheter – för de bra chanserna är så få. Det som för en diskuskastare på hög nivå kan vara perfekta förutsättningar (stark motvind) kan totalt döda ett hinderlopp. Som ni förstår, den här idrotten är komplex och man måste vara väldigt påläst för att kunna tolka den på rätt sätt. Därför är det också när man har den viktigaste position inom den olympiska friidrotten bra om man kan vara på plats då och då när tävlingar sker (det här är en stark personlig åsikt efter att ha summerat uttagningarna 2024). Det för också med sig andra fördelar att vara på plats så som möjligheten att kommunicera med de vars öde men skall ta beslut om (det här är också en stark personlig åsikt).

Ordningen på 10-14  ser självfallet inte alltid ut som ovan. Snarare kan det vara det omvända att 8:17.51 kommer på 10:e etc. I Budapest så var alltså plats 10-12-14 utanför nomineringsgränsen och hade inte fått starta om de hade varit svenskar. Det är här det blir skevt att bara gå på en nomineringsgräns satt på det sättet man valt att använda den data som finns tillgänglig. Att använda bara nomineringsgränsen gör det mer sannolikt att deltagaren lyckas komma topp-12, det håller jag med om. Som sagt så är det 52.9 % chans baserat på utfallet i Budapest. Men genom att neka de som ligger precis utanför chansen att kämpa om en finalplats så försvagar man mästerskapet och framförallt så förvägrar man flera personer som faktiskt har en möjlighet att komma topp-12. Det är det den här datan tydligt visar. Eftersom tre svenskar har förvägrats sin plats, som hade legat i mitten av spannet, så kommer det innebära att det rent teoretiskt är sämre möjlighet på årets mästerskap för ”spannlöparna” att ta sig till final. Eftersom att så många av dem kom just från Sverige som väljer att plocka bort dem. Hade de varit från i princip vilket annat land som helst hade de fått åka.
 
Det är här det gäller att de som gör uttagningarna sitter på så god kunskap som möjligt och verkligen läser in sig på de olika grenarnas nyanser. Det kräver en VÄLDIGT god kunskap för att kunna göra väl grundade uttagningar. Förmodligen behöver man veckorna inför läsa på så mycket som man bara kan och sedan gäller det att vara på plats så mycket som möjligt och följa med i det som händer. Kanske bör man vara på plats på ett SM för att kunna föra en god kommunikation de sista uttagningsdagarna med de berörda? Så har vi det normalt inför ett VM, exempelvis VM i Budapest och det brukar fungera mycket mer friktionsfritt än vad dessa OS-uttagningar har hanterats. Om du skall säga till en person att du inte förtjänar din plats så måste du ha väldigt bra data och inte agera känslostyrt vilket jag får känslan av att man i mångt och mycket har gjort nu (absolut ett personliga antagande baserad på den kunskap jag har). Vid OS i Tokyo togs tre hinderlöpare ut på framtidskriteriet ut och de placerade sig 10, 13 (15 i heatet) och 11:e av 14-15:e startande per heat.  Jag hade ett telefonsamtal med sportchefen för friidrotten inom SOK samma dag som uttagningsbeslutet hade förkunnats som där pratar man om  att ”skicka löpare som kommer sist och näst sist i sina heat” (vilket den som läst meningen innan noterat inte stämmer).  Det känns som att man inte riktigt har checkat fakta när man har gjort uttagningarna nu utan det är baserade på andra saker. Det är dock bara spekulation från min sida. Jag skulle vilja ha en skriftlig motivering på varför man nu valt att tacka nej till aktiva som i alla fall enligt ovanstående har en möjlighet att placera sig topp-12 och på vilket fakta det är gjort.


Uppdatering 11 juli 2024: Förutom den väldigt allmänt beskrivna förklaringen skickat till de klubbarna den 7 juli (som dessutom är baserad på data som först fanns tillgänglig den 7 juli och inte vid uttagningstillfället). Dessutom har de där räknat in aktiva som de med lite kunskap skulle kunna ta reda på är reserver för sina nationer, d.v.s de är anmälda som nummer 4. Denna sammanställning jag nu gjort är mer relevant och baserad på tillgänglig kunskap om 3000 m hinder på OS 2024.


Så återigen, det som ofta kommer upp att de svenska uttagningskriterierna är luddiga går inte att komma ifrån. Tolkningen av möjlighet på topp-12 är väldigt hård och vi borde snarare kalla det för topp-7-kriterium eller något liknande eftersom åttan inte ansågs vara god nog baserad på datan från Budapest.  Tar vi Budapest så kommer de sju första placeringarna från nomineringsgränsen men åttonde tiden kommer från spannet. Som sagt det här är en  tolkningsfråga och det hade varit intressant att få en oluddig förklaring på hur den skall tolkas. Att hänvisa till ”fall till fall” ger den här osäkerheten i uttagningarna som Sverige verkar vara närmast världsunika på. Det är ett första steg att komma närmare de andra ländernas uttagningsregler som kanske ändå är att föredra?  Svensk uttagningspolicy håller inte topp-12-nivå i världen just nu (stark personlig åsikt) men jag tror att vi tillsammans om vi hjälps åt kan komma dit. Även om det inte hjälper de som nu nekats sin (i alla fall om man tolkar statistiken) rättmätiga plats. För det visar det här relativt tydligt att det handlar om. Jag tror det är så enkelt att tillräcklig kunskap inte har funnits hos beslutsfattarna. Och i framtiden är det viktigt att vi som besitter på den förmedlar den till de som behöver ha den för att fatta bra beslut som inte kritiseras hela tiden.
 
Vi skall senare ta en liten titt på hur andra nationer gör för att få lite perspektiv. Men vi kan redan nu slå fast att Sveriges kvalificeringskrav för Olympiska Spelen i Paris är de tuffaste i världen, i alla fall när det gäller hinder. Absolut, det är tuffare att komma topp-3 i Etiopien och därmed få chansen att bli uttagen, men så bor det också 129.7 miljoner i Etiopien att jämföra med våra 10.6 miljoner. Det där är också värt en story i sig när man berättar historien om hur en av världens bästa hindernationer (vi är 100 % topp-12 på hinder i världen som nation) valde att inte skicka en enda hinderlöpare till de olympiska spelen i Paris 2024.

Men nu kollade ni bara ett mästerskap säger någon?  Var det inte förvånansvärt många som kom topp-12 från spannet i Budapest? Jag återkommer till det och kan spoila redan nu att vid VM i Eugene så var det faktiskt en person färre. Men det finns ett mästerskap från de senaste åren som står ut. Det mästerskapet gick i Tokyo och var det senaste Olympiska spelet som arrangerats. Där kommer vi också få höra historien en annan global mästerskapsåtta som heller inte hade ansetts tillräckligt bra som svensk att bli uttagen. Samme person som ett år senare blev europeisk mästare och samma person, trots att han är femma i Norden i år bakom fyra svenskar, nu får en OS-biljett tack vare Sverige uttagningspolicy.

Text: Per Skoog