Andreas Kramer tog sitt sjunde raka SM-guld på 800 m när han vann ISM i Växjö. Samtidigt var det hans femte raka guld på ISM. Hans guld var det första medaljen som bärgades under söndagen. Totalt togs det ytterligare fyra medaljer till gruppen under helgen.

I sen trettonde raka SM-final satte Kramer full fart från början. Till och med lite väl snabb fart än vad som var tänkt med 24.6-passering på 200 m och 50.8 på 400 m. Även vid 600 m på 1:18.0 låg han bra fartmässigt och var i trakterna av svensk rekordfart ändå upp emot 700 m. Kramer har sedan GP-tävlingen i Sätra fått några välbehövliga och bra banpass i kroppen så vi visste att han kunde springa fort. Hade han kunnat öppna lite lugnare hade han hållit bätte hela vägen in men senaste dryga veckan har varit positivt och det är lite snopet att säsongen blev så kort på grund av inställt IVM. Segermarginalen blev nu en knapp sekund i loppet där medaljtrion gick under 1.49.

Fokus ligger dock på utomhussäsongen med ett hägrande OS i Tokyo. Kramer underskred under 2019 den officiellt satta gränsen när han sprang 1:45.10 i London.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Tre aktiva från gruppen laddar just nu för fullt för att på söndag i södra Europa ta sig an terräng-EM.

Sara Christiansson var den som tidigast fick klartecken efter sin silvermedalj på terräng-NM där hon bara var fem sekunder bakom Anna Emilie Möller från Danmark.

Erik Jälknäs tog den sista platsen i P19-laget som också skall kämpa på den portugisiska gräsbanan.

Och så blir det så att även Andreas Kramer får göra debut på terräng-EM. För hans del så blir det i stafetten för Sverige. Kramer skall springa en av sträckorna på 1500 m.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild
Grafik: Madeleine Björlin-Delmar

För andra året i rad är Sara Christiansson nominerad på Friidrottsgalan.

Förra året var hon nominerad till årets genombrott i landslaget och i år är hon nominerad till årets prestation i Folksam Grand Prix med följande motivering.

Satte rejäla pers både i Sollentuna (sänkte PB med 3.5 sekunder på 1500m till 4:15.25) och i Göteborg (sänkte perset med nästan 8 sekunder på 3000m till 9:01.42).

Sara är nominerad tillsammans med Fanny Roos och Tilde Johansson och priset delas ut på morgondagens Friidrottsgala.


Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Erik Jälknäs gjorde debut på terräng-NM och blev tolva i ett lopp där dagsformen inte var på topp och han inte kunde upprepa den briljanta forceringen han hade på terräng-SM. Men en medalj fick han ändå med sig hem då P19-laget tog brons.

Pojkarnas juniorklass blev något ryckigt i början och Erik fanns med längre ner i fältet som skulle transportera sig runt fyra varv på den regnblöta gräsbanan.

-    Jag hade som målsättning med loppet att hänga med i starten, men sedan avvakta och spara kraft för att på slutet kunna plocka så många placeringar som möjligt. Under själva loppet så genomförde jag min plan och kunde plocka några placeringar på den sista halvan.

På den sista delen av loppet hade Erik lite känn på killarna framför, stundtals tog han in men ibland så sprang istället de andra löparna någon sekund fortare och så skiftade det. Hade han kunnat göra en lika bra avslutning som på terräng-SM så hade nog Erik kunnat sluta högre upp.

-    Jag att inte dagsformen fanns där för att avsluta som jag gjorde på terräng-SM vilket var lite synd. På det stora hela var det ändå ett bra lopp, en bra tid också blev det ju lagmedalj, men lite synd att inte dagsformen satt perfekt för då hade det nog gått att gå ännu snabbare andra halvan!

För en medalj fick Erik ändå med sig hem då han tillsammans med Omar Nuur (fyra) och Andreas Carlsson (tia) blev trea i lagtävlingen.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Sara Christiansson tog sin tredje raka medalj i terräng-NM:s seniorklass när hon övertygade slutade tvåa efter förra årets segararinna, tillika hindersjuan från VM i Doha, Anna Emilie Møller.

Anna Emilie, som dessutom tog dubbla guld i somras vid junior-EM i Gävle, och Sara var två av de fyra personer som efter det andra varvet utkristalliserade sig som vassast i fältet denna dag i ett regnblött finskt Vieurumäki. För Sara var detta första insatsen efter de dubbla loppen på terräng-SM. Då sprang hon efter att ha varit igång i bara ett par veckor, men nu skulle hon visa att det fanns mer fart i benen och redan från start kändes det bra för Sara.

-    Jag hade en bra känsla inför tävlingen, men det är alltid lite svårt att veta hur formen är eftersom jag just nu är mitt i grundträningen. Men känslan var bra redan från start och jag kunde flyta på bra i täten.

Finskan Johanna Peiponen var mycket uppe i täten i mitten utav loppet och fick ibland ett par meter. Men samtidigt kunde man höras på hennes andning när löparna passerade att hon slet hårt medan både Sara och Anna Emilie hade bra kontroll. Även norskan Maria Sagnes Wågan fanns med i tätklungan på banan som gick på en golfbana och som stundtals var platt men med ett mindre kullparti och en tuffare backe på slutet av varje varv.

-    Banan var relativt platt och ganska torr/hård, vissa partier var lite blötare än andra. Men överlag en ganska snabb bana, vanligtvis brukar jag föredra en lite tuffare banan men dagens bana passade mig ändå bra, summerar Sara.

På det sista varvet så blev kvartetten slutgiltigt en duo och både Anna Emilie och Sara gjorde sitt snabbast parti i loppet. Faktum var att Sara i princip hängde med tills den sista backen där danskan var starkast upp och utökade med någon sekund och de sista dryga hundra meters löpning gick hon ifrån Sara ytterligare några sekunder så att det till slut skiljde fem sekunder i mål. Norskan Sagnes Wågan tog bronset och var åtta sekunder efter Sara medan finskan som länge dragit var ytterligare sex sekunder bakom i mål. En nöjd Sara ser samtidigt viss förbättringspotential efter loppet.

-    Jag är nöjd med mitt silver och det var roligt att få utmana danskan om guldet, som ändå är en väldigt vass löpare internationellt. Dock finns det vissa tekniska detaljer som behöver förbättras framöver.

Det blev också lagsilver för Sara tillsammans med sexan Moa Gålnander och tian Hanna Bergström. Förra året på Island tog Sara brons efter att året innan i ett lerigt Danmark ha skrällvunnit damklassen efter att som bäst ha varit sjua i juniorklassen.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Efter några om och några men stod till slut Ulrika Bredin, Stina Pettersson och Lisa Wreeby som segrare i F17-lagtävlingen på terräng-SM.

Trion sprang ett taktiskt starkt lopp lagmässigt och hamnade till slut på samma poäng som Hammarby IF. Först utropades Hammarby IF som segrare i denna nya variant av lagtävling men efter att man dagen efter dubbelkollat reglementet så fick SAIK-tjejerna istället ta emot guldmedaljen.

Faktum var att man bara med några hundra meter från mål låg på silverplats men tack vare starka forceringar på slutet så knep man istället guldet.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Sara Christiansson var först på lördagen inblandad i en jämn guldstrid med Samrawit Mengastaeb. Sara gick dessvärre ej segrare ur striden men var sedan på söndagen tillbaka och försvarade sina tidigare guld i K22-klassen

Faktum vara att Sara för fjärde gången i rad vann juniorklassen. Först vann hon som 19-åring F19-klassen och därefter har hon två raka segrar i K22 som nu blev en tredje med god marginal bakåt till bakomvarande.

Lisa Bergdahl blev på lördagen sexa i kvinnor 4 km och Madeleine Björlin-Delmar blev elva.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

Lisa Wreeby tog karriärens första SM-medalj individuellt när hon skrällvann F17:s terräng-SM-klass under lördagen i Umeå.

På USM i somras var hon ack så nära att ta brons på 1500 m hinder. Bara några timmar efter 800 m finalen efteranmälde vi henne på hinder och med 200 m kvar så verkade det som att hon satt in medaljrycket. Men hon slappnade av och bakifrån kom en tjej och passerade och Lisa slutade som fyra, mycket besviken.

I Umeå hade den klubben Lisa representerar, Sävedalens AIK, ett lag till start, och primärt lades taktiken upp för att premiera en så god placering som möjligt med laget.

Efter knappt ett varvs löpning var Lisa pigg och signalerade detta tydligt och en spännande upphämtning började. Efter halva loppet, 2 km av totalt 4 km, så var Lisa fortfarande 18 sekunder efter tätduon placerad på en fjärde plats. Hon hade dock bra häng på trean och en bit in på varvet var hon ikapp och förbi.
Med 1 km kvar saknades det fortfarande knappa tio sekunder upp till tätduon som låg ihop och duellerade sinsemellan.

Lisa knapade dock in några sekunder och på de sista 500 metrarna fick hon verkligen korn på dom och med en heroisk avslutning så kom hon ikapp och kunde på upploppet, som slutade svagt uppför, sprinta ifrån till karriärerns första SM-guld.

Så småningom, det är en annan story, så tilldelades Lisa också guldmedalj i lagtävlingen tillsammans med sina lagkamrater Stina Pettersson och Ulrika Bredin.

I Lisas två tidigare terräng-SM har hon slutat 13:e (2017) och 8:a (2018). Detta var alltså första medaljen och således också första guldet.

Text: Per Skoog
Foto: Deca Text & Bild

- - Efter gårdagens brons på 1500 var det på söndagen dags igen, och denna gången på 5000m där Sara Christiansson återigen skulle vara med i toppstriden. Precis som i gårdagens lopp var det en efter en lugn öppning och en snabb avslutning som Sara kunde bärga bronset, och i den rafflande avslutningen var hon endast en hundradel från silvret.

Du såg stark ut idag, hur kändes det?

- Loppet kändes väldigt bra, och jag är nöjd med mitt utförande. Dock är det lite surt att jag var så pass nära silvret, men jag nöjd över att jag avslutar säsongen med två SM medaljer.

Sara placerade sig redan från start långt fram i fältet bakom förhandsfavoriten Meraf Bahta som drog i ett till synes behagligt tempo. Ledarklungan bestod av sex löpare som alla höll ihop ända tills Sara med 5 och ett halvt varv kvar gick upp och höjde tempot, något som snabbt gjorde att flera löpare fick släppa. När Sara gick ut på sista varvet var det bara Batha och Samrawit Mengsteab som kunde följa. Med 200m kvar gick de båda Hällelöparna om men Sara sprang starkt på upploppet och över mållinjen var det målfoto som fick skilja henne och Mengsteab åt. Sista kilometern gick på 2:55 och var ett fint genomförande av taktiken.

Lite extra spänning blev det efter målgång då meddelanden började ramla in om att Sävedalen kanske borde lämna in en protest då Samrawit tvingat ut Sara till bana 3 på upploppet. Även ett flertal löptränare på plats ansåg att det inte gått riktigt till och efter lite övervägande och koll på SVT:s film så lämnade SAIK:s elitansvarige John Persson också in en protest med SVT:s målgång som bevismaterial. Nedanstående bild är tagen av Deca Text & Bild och visar dessutom hur en arm slängdes upp vid målgången. Detta var dock inte något som syns på SVT:s bilder då Samrawith och Sara försvann från bolagets kamerabild då Meraf höll sig på bana 1. Hade det varit kamp om ett guld hade troligtvis juryns utlåtande blivit ett annat men nu valde man att fria Samrawit för hennes sidoförflyttning.

Sara utförde annars taktiken precis som tänkt.

- Planen var att avvakta lite första kilometrarna och sedan göra en successiv tempoökning när det var ca 3000m-2000m kvar. Jag följde planen och utloppet blev ändå som jag hade hoppats/trott dvs att vi bröt oss loss från klungan.

Nu väntar en lugnare period innan hon går in i höstens grundträningsperiod, i jakt på ännu snabbare tider och med fokus på hennes sista JEM i terräng i december.

Text: Arvid Backteman
Foto: Deca Text & Bild

I helgens 800m-lopp var Andreas Kramer klar guldfavorit och lyckades hantera favoritskapet när han tog sitt sjunde SM-guld på 800m, inomhus inkluderat. Efter att ha gått gått i rygg under första varvet gick Kramer ut och gled snabbt ifrån de övriga löparna på andra varvet.

Hur såg dagens taktik ut?

Dagens taktik var väl inte helt bestämd på förhand. Avvaktade mer för att se vad de andra gjorde. Jag var inställd på att springa både snabbt och ett långsammare taktiklopp för att vinna.

Loppet blev någonting däremellan, då Kramer placerade sig som tvåa bakom Gefles Erik Martinsson som drog första varvet i ett bra tempo, strax under 52 sekunder. När klockan ringde gick Kramer upp, lämnade övriga löpare bakom sig och var till sist i en klass för sig när han passerade mållinjen.

Grattis till ännu ett SM-guld, hur känns det?

- SM är det största man kan vinna i Sverige, så det känns såklart bra att få ta hem ännu ett!

Klockan stannade 1:47.17 och var ett bra tecken på att tecken på att Andreas håller en bra nivå inför höstens VM. Redan på tisdag är det dags för nästa lopp då Kramer åker till Zagreb för att springa mot ett starkt motstånd där flera löpare gjort 1:43-tider i år. Därefter väntar vm-uppladdning och Pre Camp i Rom innan det slutligen bär av till Doha.

Bannister Running är en löpgrupp i Göteborg med Per Skoog som huvudtränare. I den ingår aktiva från olika klubbar. De nämnda aktiva i artikeln har följande klubbtillhörighet:

Text: Arvid Backteman
Foto: Deca Text & Bild